Det är viktigt att fuktkvoten inte är lägre eller högre än omgivningen där träet ska användas.

I ett levande träd transporteras stora mängder vatten från rötterna till bladen eller barren i ett system av fibrer. Fibrerna utgör mer än 90 procent av trädstammens volym och när fibern är färdigbildad dör den. Det innebär att nästan alla celler i trädet är döda. Vattnet rör sig i fibrernas hålrum, men också som vattenånga genom olika porsystem. Ett levande träd kan faktiskt hålla mer vatten än trä.

Fäller man trädet försvinner vattnet genom olika naturliga processer. Det återstår dock alltid en viss mängd vatten i virket, vilket påverkar träråvarans densitet och därmed egenskaper. Densiteten inverkar bland annat på hållfastheten, hårdheten, krympningen och svällningen. Trä som exempelvis hamnar i möbler, snickerier, konstruktioner och andra byggprodukter är hygroskopiskt. Detta innebär att det kan ta upp och avge vatten.

När man tillverkar byggprodukter i trä är det viktigt att materialet har en fuktkvot som så nära som möjligt överensstämmer med jämviktsfuktkvoten för träet i den framtida miljön. Är fuktkvoten lägre eller högre än omgivningen kan träet ta upp vatten eller torka, vilket kan innebära att formförändringar uppstår.

Virke torkas under kontrollerade förhållanden

Låt oss nu återvända till trävirke som nyligen har sågats. Sådant virke innehåller mycket vatten och om det inte torkas på ett kontrollerat sätt kommer det att skadas. Är virket för fuktigt blir det angripet av olika mikroorganismer. Torkar det för mycket så krymper och spricker det, vilket bland annat påverkar de mekaniska egenskaperna.

Tidigare torkades virke utomhus eller i luftiga hallar. Vid lufttorkning läggs det i staplar där varje lager av bräder, plank och läkt varvas med strö (tunna bräder som ligger på tvärs mot virket) för att få god luftcirkulation. Lufttorkningen är naturligtvis beroende av vädret och årstiden. Är det regnigt och kallt går torkningen för långsamt och är det för varmt kan resultatet bli sprickor och andra kvalitetsproblem. Lufttorkningen kan ta från några månader till flera år.

Nuförtiden är det vanligt att virket torkas under noggrant kontrollerade former. Detta sker i särskilda torkanläggningar vid förhöjd temperatur. Målet är att sänka vatteninnehållet i virket utan att det spricker och till en sådan fuktkvot att det kan lagras eller transporteras utan att skadas. Det viktigaste vid trätorkningen är att se till att avdunstningen från ytan inte sker snabbare än vattenvandringen från kärnan. Att torka till den fuktkvot man vill uppnå ger bättre virkeskvalitet och dessutom är det onödigt att transportera en massa vatten till användaren.

En vanlig typ av torkanläggning för virke är kammartorken och i Sverige finns uppskattningsvis 1500 sådana anläggningar. Normalt torkas virke från en fuktkvot på 60 – 120 procent till en fuktkvot på 8 – 18 procent. Om 120 kubikmeter virke ska torkas från en fuktkvot på 75 procent till 12 procent, är det cirka 32 kubikmeter vatten som ska förångas. Alltså en sådär 80 badkar med vatten som ska avdunsta under fem dygns torkning. Energimängden som åtgår motsvarar årsförbrukningen för två villor.

Torkarna är storförbrukare av el

En kammartork har stora fläktar som blåser uppvärmd luft genom virkeslasten. Fläktarna drar mycket el, ofta hälften av hela sågverkets förbrukning av elenergi. Företaget Alent Drying har uppmärksammat energifrågorna kring torkningsprocessen och har utvecklat en patenterad teknik för att torka virke. ”Flera hundra torkningar har visat att elanvändningen i virkestorkar kan minska med i storleksordningen 100 000 kWh per tork och år”, konstaterar Eric Björkman som är VD för bolaget. ”I Sverige finns det därför en potential att spara 0,1 TWh el per år”, fortsätter han.

”Metoden bygger på att utsätta virket för hård torkning under en begränsad tid och därefter stoppa cirkulationsfläktarna i kammartorken och låta virket återhämta sig. Fuktvandringen från virkets inre till ytan fortsätter även då fläktarna står stilla samtidigt som luftskiktet närmast ytan blir fuktmättad. Det håller träytan fräsch och vattenvägarna öppna. Torkningen blir både skonsammare och snabbare. Detta är en oscillerande torkmetod och vi kallar torkningsprincipen för Alentpumpen”, berättar Eric. ”Vi kan minska elförbrukningen till hälften och öka produktionen med bibehållen virkeskvalitet”, konstaterar Eric Björkman.

Torkmetod med hälften så mycket elförbrukning, men med bibehållen virkeskvalitet

”Med hjälp av den nya funktionen Alent Power kan ett antal torkar synkroniseras på ett smidigt sätt, vilket begränsar maxuttag från elnät och värmepanna. Det ger billigare elavtal och sparar maskineri. Det blir inga extra stopp eller tillslag av fläktar eftersom Alent Power hela tiden har klart för sig vilka torkar som vilar och vilka förändringar som kommer att ske de närmaste sekunderna”, berättar Eric.

Kondenspaneler som sparar värmeenergi

Alent har patent på kondenspaneler som använder inkommande friskluft som kylmedel för att fälla ut fukt ur den i kammartorken cirkulerande luften. Ventilationsbehovet minskar samtidigt som inkommande luft värms upp. ”Vi arbetar nu med att förstärka Alentpumpen med kondenspaneler och avancerad reglerteknik vilket kommer att spara ytterligare energi och lyfta torktekniken ännu ett steg”, avslutar Eric.

Artikeln publicerad i april 2011