Det döljer sig mycket under havsytan som de flesta människor inte har en aning om. Möjligen har du hört ordet sjöpung någon gång men vad är det egentligen? En som vet mycket om havet och sjöpungarna är Fredrik Norén, som är fil dr och grundare till bolaget Marin Biogas.

marinbiogas1”Redan 1767 beskrev Carl von Linné arten som Ascidia intestinalis, där släktesnamnet visar att den tillhör djurgruppen ascidier och artnamnet intestinalis att den är tarmliknande. Numera är artens vetenskapliga namn Ciona intestinalis och det svenska namnet för organismen är tarmsjöpung. Djuret är en generalist vad gäller vattnets temperatur och salthalt och förekommer längs hela svenska västkusten ner till Kullaberg i Skåne. Sjöpungen verkar föredra lokaler med måttligt strömmande vatten och djuren är vanliga på lodräta klippor i Bohuslän på 15-25 meters djup och hittas också på bryggpålar och kättingar”, berättar Fredrik.

Marin Biogas har nyligen fått utvecklingsbidrag från EU och Energimyndigheten på 23 miljoner kronor för att utveckla sjöpungen som biobränsle från havet. De sjöpungar som skördas inom projektet ska levereras till Falkenbergs Biogas där E.ON är huvudägare.

Miljönytta x3

På samma sätt som musslor lever sjöpungarna av plankton och bakterier som filtreras från det omgivande havsvattnet. De befinner sig ett steg högre i näringskedjan än sina byten och genom filtreringen tar de upp betydande mängder kväve och fosfor som finns bundet i planktonfödan. Detsamma gäller musslor som faktiskt används för att rena havsvatten från övergödning. Till skillnad från musslornas hårda skal har sjöpungarna ett mjukt hölje av ett cellulosaliknande material. Detta skapar bra tekniska förutsättningar då man vill röta de odlade organismerna till biogas.

”Djuret gör miljönytta tre gånger – först motverkar de övergödning, sedan blir de ett förnybart bränsle och slutligen som näringsämnen i jordbruket. Det sista sker när resterna från rötningen används som biogödsel. När vi odlar sjöpungar är det i princip med samma metoder som när man odlar musslor, och vi ska nu visa att storskalig odling är möjlig. Att sjöpungarna är utmärkta som substrat för rötning har vi redan visat”, konstaterar Fredrik Norén.

Möjligheter och utmaningar

”Målet med projektet är att under en treårsperiod visa att konceptet fungerar. Odlingen och skörden av sjöpungarna sköts av musselodlaren Scanfjord i Mollösund. Sjöpungarna växer på samma sätt som musslor på odlingsband som hänger under flytande tunnor. De kan skördas med samma båtar som används för musslor. Efter skörd, avvattning och malning fraktas biomassan för rötning hos Falkenbergs Biogas AB som ägs av E.ON, Falkenbergs kommun och Gekås Ullared. E.ON är också en av deltagarna i det treåriga projektet”, berättar Olle Stenberg, som vd för Marin Biogas.

”Vi ser många möjligheter och en del utmaningar med bioprojektet”, säger Fredrik Norén. Uppsidorna är flera:

  • En stor mängd biomassa produceras per yta och år vilket ger ett stort näringsupptag per krona. Mycket kostnadseffektivt jämfört med konventionell kväve- och fosforrening. Från en odling på en hektar kan sjöpungarna innehållandes 26 ton kväve och 2 ton fosfor tas upp per år.
  • Sjöpungar är inget livsmedel vilket innebär att de kan odlas i alla vatten. Odlingen sker helt utan användning av gödsel eller bekämpningsmedel.
  • De skördade organismerna fungerar bra som biomassa för rötning. Från en hektars odling kan man få ut energimängd som motsvarar mer än 60 000 liter bensin.
  • Sjöpungarna består endast av mjukdelar vilket underlättar den industriella hanteringen.

”Det finns självklart en hel del frågor som vi vill få svar på”:marinbiogas2

  • Det återstår att visa att det är en verksamhet som det går att få lönsamhet i. Odlingen måste bedrivas i stor skala för att bli lönsam med dagens priser på fordonsgas. Dessutom skulle kalkylen se ljusare ut om vi kunde få betalt för de gödningsämnen som tas upp ur havet. Handel med kvävecertifikat har diskuterats och föreslagits bland annat av Naturvårdsverket. Men än det finns inga beslut om att införa ett sådant system
  • Det är viktigt att näringsämnena som sjöpungarna tar upp ur havet kan spridas som biogödsel efter rötningen. Biogödsel måste nämligen godkännas som substrat för spridning.
  • Skördehastigheten behöver ökas.
  • När odlingen skalas upp ökar risken för sjukdomar och parasiter.

”Även om Linné artbestämde sjöpungarna redan på 1700-talet – och det sedan dess har forskats mycket på dessa varelsers liv – är vi är inne på ett område där det finns mycket kvar att lära”, avslutar Fredrik Norén.

Artikeln publicerades i april 2016.