Hur mycket råvaruvärde finns kvar i ekonomin efter en användningscykel? I Sverige idag är det inte alls så mycket som det skulle kunna, visar en ny rapport – det potentiella värdet av cirkulära materialflöden är enormt.

”Offentlig statistik ger intrycket att vi i Sverige redan är mycket cirkulära i våra materialflöden. Studien ‘Ett värdebeständigt svenskt materialsystem’ visar tvärtom att vi har lång väg kvar till en cirkulär ekonomi”, konstaterar projektledaren Per Klevnäs från Material Economics.

Enligt den nya forskningsrapporten förlorar Sverige minst 42 miljarder kronor varje år på grund av ineffektiv materialanvändning.

Stora värdeförluster

Trots höga ambitioner kring återvinning är det många material som förlorar stora värden under sin produktcykel. Foto: T. Brorson

I projektet som genomfördes under 2017 – där Återvinningsindustrierna samarbetade med svenska industri- och återvinningsföretag – ställde man grundfrågan: Om du betalar 100 kronor för råvaror, hur mycket av den summan finns kvar efter en användningscykel?

”Vi har kunnat räkna fram hur förbluffande stora förlusterna faktiskt är, samt att det finns många viktiga möjligheter att återta värden som vi i dag förlorar. Att använda material flera gånger har stor ekonomisk potential”, säger Per Klevnäs.

Värdeförlusterna uppstår då material går förlorat och genom att kvaliteten på materialet försämras. Studien visar exempelvis att plast förlorar 92 procent av sitt ekonomiska värde efter en användningscykel. Det beror på att den insamlade plasten förbränns och att olika plaster blandas, smutsas ner och sammanfogas. För stål, aluminium, cement, plast och papper finns 25 procent av kvar. Detta trots att mycket av materialet skulle kunna återvinnas igen till hög kvalitet.

”Det handlar exempelvis om att vi inte tar tillvara stål i byggnader som rivs, plast från förpackningar som kastas, eller aluminium i fordon som skrotas. Bara för de material vi undersökte förloras motsvarande 1 procent av BNP eller 10 000 kronor per hushåll. I dag mäts återvinning i ton och kubikmeter men vi får inte ekonomiska vinster av ökade insamlingsmål. Om vi verkligen vill ha en cirkulär ekonomi – där vi flyttar fokus från avfall till materialproduktion – måste vi förstå de ekonomiska värdena”.

”Vi får en helt annan uppmärksamhet från näringslivet, men även från politikerna, när vi talar om materialens värde. Det är också viktigt för miljövinster, eftersom värdebeständiga material har mycket större chans att bli ett realistiskt alternativ till ny materialproduktion”, säger Per Klevnäs.

Material går förlorat och kvaliteten försämras

Forskarna gjorde en genomgång av värdeförlusterna under användningscykeln för fem olika materialslag och resultaten är intressanta och oroväckande, men visar samtidigt på många förbättringsmöjligheter.

Plaster – Forskningsrapporten visar att varje år faller plast, till ett ursprungsvärde av 10 miljarder kr, ur användning i Sverige. Trots återvinning bränns eller deponeras det mesta (84 procent) vilket medför att större delen av värdet går förlorat. Eftersom kvaliteten försämras bevaras endast drygt hälften av ursprungsvärdet av de 16 procent som blir till ny plast. Materialåtervinning av plast bevarar därför endast 8 procent av det ursprungliga totalvärdet. Den energi som tillvaratas vid förbränning av plast uppgår till endast 5 procent av det ursprungliga materialvärdet. Förbränningen leder dessutom till betydande utsläpp av fossil koldioxid.

Stål – Forskarna konstaterar att flödet av stål i samhället är välskött men att det ändå förloras stora värden. Ursprungsvärdet på stål som faller ur användning är 29 miljarder kr per år och det bevarade värdet på stålskrot
är 9 miljarder kronor. Värdeminskningen beror bland annat på nedgradering av stål och legeringsvärden som inte tas tillvara.

Aluminium – Stora mängder aluminium förloras i stället för att användas till nytt material. Ungefär 30 procent förloras genom bristande insamling, förluster vid återvinningsprocesserna, samt vid förbränning tillsammans med annat avfall. Ytterligare förluster uppstår genom nedgradering, främst när olika kvaliteter av sekundäraluminium sammanblandas. I rapporten konstateras det att: ”sammantaget är detta flöde långt ifrån den bild som man som lekman får, där aluminium framställs som ett material som visserligen är energiintensivt att producera, men som sedan kan snurra hundratals gånger i ekonomin”.

Andra material – Omfattande värdeförluster uppstår även inom andra typer av material. Forskarna beräknar exempelvis en värdeförlust för papper på 5,9 miljarder kr per år. Orsakerna är främst volymförluster, förlorad kvalitet på fibrer, samt att papperet blir förorenat. Utöver metaller återvinns i byggsektorn mycket lite material vid rivning. Dessutom kan spillet vid byggnation uppgå till 15 – 20 procent av använt material. För textilier antyder globala tal att 13 procent av all textil återvinns. Tyvärr till lågvärdiga applikationer snarare än ny textil. Forskarna drar slutsatsen att bilden av stora värdeförluster är regel för många olika material snarare än undantag.

Utmaningar och möjligheter

”Särskilt för metaller finns i dag omfattande återvinning, men på sikt finns det stora utmaningar. För stål skapas ett framtida problem genom inblandning av koppar när produkter med elektriska komponenter återvinns. Koppar påverkar stålets hållfasthetsegenskaper och redan vid dagens genomsnittliga kopparinblandning på cirka 0,22 procent blir stålet mycket svårt att utnyttja för ett antal viktiga användningsområden. Idag hanteras detta främst genom nedgradering till konstruktionsstål som tål högre kopparhalter, samt genom utspädning med nytt malmstål. Koppar som en gång blandats in kan emellertid inte avlägsnas. Nedgradering och utspädning är inte långsiktiga lösningar när andelen återvunnet stål ökar i världen”, berättar Per Klevnäs.

”Vi ser en liknande situation för andra material och det finns flera förklaringar till detta. Företagen har idag inte tillräckliga incitament att utforma produkterna så att de går att återvinna med höga materialvärden. Men roten till dagens värdeförluster finns också
i ett djupt liggande synsätt. Produktdesigners och företagsledningar har vuxit upp och utbildats i en linjär ekonomi och är inte vana att tänka i cirkulära termer. Det som är positivt är att företaget genom att tänka cirkulärt relativt enkelt kan bevara mer av materialvärdet. Förändringarna i verksamheten behöver inte vara så stora”.

”Vi anser att bättre materialhantering är en spännande industrimöjlighet för Sverige. Många företag utvärderar redan idag systematiskt hur den egna verksamheten och produktionen påverkar samhälle och miljö. Ett viktigt steg blir att djupare beakta vad som sker med materialen efter det att produkterna fyllt sin funktion. Exempelvis behöver vi bättre produktdesign och återvinningssystem. Det är en stor industriell möjlighet och en utmaning för näringslivet och politiken. En stor del av de mångmiljardbelopp som årligen går förlorade skulle kunna återtas i framtiden”, avslutar Per Klevnäs.

Artikeln publicerades i maj 2018.