Avfall eller produkt?

Det finns stor potential i järn- och stålindustrins restprodukter och ett ökat intresse att använda dem på ett resurseffektivt och miljömässigt sätt.

Under 2010 producerades knappt fem miljoner ton järn- och stålprodukter i Sverige och utöver detta genererade produktionsprocesserna cirka 2 miljoner ton restprodukter av olika slag. Metallurgiska slagger utgjorde cirka hälften av mängden och resten bestod av bland annat stoft, slam och restprodukter från koksverk. Slagg är den aktiva komponenten i de metallurgiska processerna som ger stålet önskade egenskaper. Mängden producerad slagg följer i princip mängden producerat stål.

Vart tar då alla dessa restprodukter vägen och finns det någon nyttig användning av så mycket material? Frågan går till Peter Salomon som är informationsdirektör på branschorganisationen Jernkontoret. ”Av restprodukterna som uppstod i processerna används 38 procent externt i olika tillämpningar, 42 procent återanvänds vid företagen och 20 procent hamnar på deponi”, konstaterar Peter och hänvisar till den nya handboken från Jernkontoret ”Stålindustrin gör mer än stål”. ”Stålföretagen är allt mer uppfinningsrika då det gäller att använda materialen i olika applikationer. I mitten av 2000-talet var de deponerade mängderna över 35 procent men har nu minskat till 20 procent. Går man längre tillbaka i tiden var den andel som deponerades ännu högre”, fortsätter Peter.

Avfall eller produkt?

I ett projekt har de svenska järn- och stålföretagen sorterat upp sina restprodukter i biprodukter och avfall. De biprodukter som identifierats har registrerats enligt kemikalielagstiftningen Reach, vilket är ett mycket omfattande arbete. ”Stålföretagen har gjort omfattande kartläggningar av slaggernas miljö- och hälsoegenskaper. Resultatet från 2010 visar att knappt tre fjärdedelar av slaggerna har registrerats som biprodukter och kan därmed sättas på marknaden”, konstaterar Peter Salomon. ”Bra för miljön med tanke på ökad resurseffektivitet och samtidigt något som ger nya affärsmöjligheter för stålindustrin”, avslutar han.

Många användningsområden för slagger

En dryg tredjedel av slaggerna återanvänds av företagen vid till olika interna tillämpningar. Av de slagger som lämnar fabriksområdena hamnar det mesta i väg- och deponikonstruktioner eller annan konstruktionsverksamhet. Viktiga egenskaper som utnyttjas i sådana sammanhang är materialens bärighet, slitstyrka och bindande förmåga. Möjligheterna att bygga effektiva konstruktioner med slagg som ballastmaterial är goda. Detta gäller både själva anläggningsarbetet och den framtida driften och underhållet. Jämfört med de flesta naturmaterial är slaggerna mer väldefinierade eftersom de är metallurgiskt styrda redan under tillverkningsprocessen. Slagger används bland annat i följande tillämpningar:

  • Vägkonstruktioner – Här kan olika typer av slagg användas i vägens slitlager, bärlager, förstärkningslager och skyddslager. En intressant applikation är användning av slagg i asfalt (se nedan).
  • Konstruktionsmaterial för täckning av deponier – Slaggerna är ofta mycket beständiga och vissa av dem har egenskaper som liknar cement. Forskning och fullskaleförsök visar att de har de tekniska egenskaper som krävs för att kunna användas i deponikonstruktioner.
  • Jordförbättringsmedel – Genom finmalning av kristallin luftkyld masungsslagg får man fram ett KRAV-godkänt jordförbättringsmedel. Produkten motverkar försurning och fungerar som kalk, dvs höjer jordens pH-värde. Slaggens innehåll av kisel är positivt för växterna och markstrukturen.
  • Andra användningsområden – Krossad eller finmald masungsslagg används exem-pelvis som material till ridbanor, rasthagar och gårdsplaner samt vid betongtillverkning och som bindemedel.

Asfalt med goda egenskaper

Stålslagg används i många länder i asfaltbeläggningar men i Sverige är detta ännu inte särskilt vanligt. Ljusbågsugnsslagg har egenskaper som hög stabilitet, bra slitstyrka, beständighet, friktionsegenskaper och bullerreduktion, som gör att den lämpar sig mycket bra som en komponent i asfalt. Slaggens basiska egenskaper medför även att bindemedlet i asfalt (bitumen) får bättre vidhäftning jämfört med konventionellt krossmaterial.

Jämfört med traditionell asfalt får slaggasfalten bättre slitstyrka, vrid- och draghållfasthet och stabilitet. Den går därför utmärkt att använda i rondeller, i broms- och startsträckor eller på hårt belastade trafikleder. Materialet är också mindre känsligt för vatten och växlingar mellan temperaturer under och över nollstrecket. En annan god egenskap hos slaggen hänger samman med dess kornform och resultatet blir en bullerdämpande effekt. Något som är särskilt viktigt i tätbebyggda områden. Slaggasfalt har också en tendens att ”självläka” mindre sprickor. Den är något dyrare än vanlig asfalt med sett över livslängden blir den billigare. En nackdel ur trafiksäkerhetssynpunkt kan vara att den är mörkare än vanlig asfalt.

Ljusbågsslagg från företaget Ovako används på ett flertal ställen i Sverige med goda resultat. Projektet sker i samarbete med NCC Roads och inleddes 2005. En annan in-tressant möjlighet är om slaggasfalten kan förbättra luftkvaliteten. Det finns indikationer på att det slitage av vägen som orsakas av användningen av dubbdäck under vintern kan bli lägre på vägar med slaggasfalt. Dubbdäcken ger kraftigt slitage och orsakar spridning av hälsofarliga partiklar till omgivningen. Vilka egenskaper slaggasfalten har med tanke på slitaget kommer att klargöras inom ramarna för ett av Jernkontorets teknikområden under hösten/vintern 2012.

Artikeln publicerad i september 2012