Den ”cirkulära ekonomin” bygger på att vi återanvänder, lagar och fixar till, alltså att det som du betraktas som ”skräp” egentligen är en tillgång som kan användas igen. Motsatsen är den ”linjära ekonomin” som bygger på uttag av råvara, tillverkning och användning av produkter, vilka kasseras och hamnar på soptippen. Den senare modellen fungerar så länge som vi förutsätter att jordens resurser är oändliga, tillgängliga och billiga.

Fosfor från avloppet återförs till kretsloppet med innovativ teknik för slamförbränning.

Under de senaste decennierna har det blivit alltmer uppenbart att resurserna varken är oändliga och eller billiga. Dessutom orsakar brytningen och framställningen av många av råvarorna negativa konsekvenser för människor och miljö. Visst kan vi använda resurserna effektivare men i det långa perspektivet kommer sannolikt detta inte att räcka. Att sluta att konsumera är en annan väg för att spara resurser, men ett sådant synsätt har haft svårt att få genomslag hos företag och konsumenter.

Cirkulär ekonomi skapar affärsmöjligheter

Begreppet cirkulär ekonomi kan ses som en positiv modell som tillåter både konsumtion och tillväxt – men på ett smart och hållbart sätt. De båda ändarna i den linjära ekonomin knyts helt enkelt ihop till en cirkel. I den cirkulära världen:

  • Används biologiska material som förnyas och som kan komposteras
  • Är de tekniska materialen (exempelvis plaster och legeringar) utformade för att kunna återanvändas.
  • Är användningen av giftiga kemiska ämnen så liten som möjligt.
  • Drivs systemet av förnybar energi.

Många företag har redan omfattat idén och skapat helt nya affärsmodeller. Ett exempel är återvinningsföretaget Ragn-Sells som tillsammans med EasyMining Sweden återför grundämnet fosfor från ”samhällets avfall” till kretsloppet.

”Peak fosfor” hotar livsmedelsförsörjningen

Tillgång till fosfor är en förutsättning för den globala livsmedelsproduktionen. Närmare 90 procent av den fosfor som utvinns används i mineralgödsel, djurfoder och växtskyddsmedel. Fosfor håller på att bli en global bristvara och begreppet ”peak fosfor” är en realitet. Beräkningar visar att ”peak fosfor” kan inträffa inom cirka 80 år, samt att de totala utvinningsbara reserverna tar slut om cirka 350 år.

Grundproblemet är att de fosforföreningar som växter och djur tar upp inte återförs i kretsloppet. Från våra matbord hamnar fosforn i slammet på avloppsreningsverken. I Europa bränner man 30 procent av allt avloppsslam och cirka 40 procent av allt slakteriavfall. Totalt handlar det varje år om cirka 130 000 ton fosfor som hamnar i askor som till stor del deponeras. Att förbränna avloppsslam är svårt och kostsamt eftersom det innehåller 70 procent vatten. Det krävs att slammet förtorkas innan förbränningen vilket både är tidskrävande och dyrt.

Genombrott får hållbar fosforutvinning

”Avloppsslam innehåller betydande mängder fosfor och Ragn-Sells hanterar huvuddelen av det avloppsslam som återförs till åkermark. Det slam som Ragn-Sells återför till åkermarken håller hög kvalitet, dvs är godkänt för jordbruksspridning. Med det produceras även avloppsslam med låg kvalitet vid de svenska reningsverken som inte lämpar sig för återföring till åkermark. Slammet kan exempelvis innehålla höga halter av tungmetaller. ”I sådana fall återstår bara förbränning av slammet och tar man inte tillvara på fosforn försvinner den ur kretsloppet och hamnar i stället på deponi”, berättar Anders Kihl, som är Affärsområdeschef Entreprenad inom Ragn-Sells AB.

”Vi vill sluta kretsloppet mellan land och stad och den nya metoden bygger på att slam från reningsverk förbränns tillsammans med återvunnen träflis. Ur askan från förbränningen kan vi utvinna olika fosforföreningar. Om vi börjar med den sista länken i kedjan var det Dr. Yariv Cohen vid Sveriges Lantbruksuniversitet som utvecklade metoden för hur fosfor och andra ämnen kan separeras från aska, avloppsfraktioner och gruvavfall. Grundprincipen är att askan löses upp i svavelsyra och genom kemiska metoder fälls järn, aluminium, tungmetaller, gips och fosfor ur lösningen. Fosforn kan utvinnas i form av ammoniumfosfat och kalciumfosfat”, fortsätter Anders.

”Tillsammans med EasyMining Sweden har vi visat att det går utmärkt att bränna avloppsslam tillsammans med träflis och ta hand om fosforn. Inblandningen av cirka 60 procent träflis gör att fukthalten hamnar runt 50 procent, alltså motsvarande vanliga biobränslen. Vi får inte heller några luktproblem då blandningen ger upphov till en i det närmaste luktfri aerob nedbrytningsprocess. Förbränningsanläggningarna ska alltså inte oroa sig för att grannarna klagar på hanteringen av flis och slam”, konstaterar Anders Kihl.

”Förbränningen gör att smittämnen, organiska miljögifter och läkemedelsrester förstörs. Tungmetaller samlas upp och deponeras i våra moderna och säkra deponier. Genom förbränningen tillvaratas energin i slammet och processvattnet cirkuleras i processen och kvar blir en lakningssand”.

Storskalig återvinningsanläggning planeras

”Genom projektet har vi visat att det är tekniskt möjligt att utvinna fosfor på ett kostnadseffektivt sätt ur slam med låg kvalitet. Vi hoppas att framtida regelverk på området utformas så att krav ställs på fosforutvinning vid slamförbränning. Utan tydliga nationella riktlinjer finns en stor risk att slam förbränns utan tanke på att fosforn skulle kunna återföras till lantbruket. Vi planerar nu för en storskalig produktionsanläggning där vi ska bearbeta cirka 30 000 ton aska per år. För att processen ska bli lönsam krävs det att vi får ett fosforinnehåll på runt 5 procent i askan och där är vi nu”, avslutar Anders Kihl.

Artikeln publicerad i juni 2015