Kemisk återvinning istället för mekanisk kan göra plasten till ett verkligt cirkulärt material. Nu har ett världsunikt koncept för ett plastreturraffinaderi tagits fram i Stenungsund – och med rätt investeringar kan det bli en ny svensk flaggskeppslösning.

”Sveriges största kemiindustri finns i Stenungsund och för företagen som etablerade sig där på 1960-talet har det varit en spännande resa. Det har inte varit någon brist på utmaningar såsom globaliseringen av industrin och krav på effektivare produktionsprocesser. Även inom hållbar utveckling står kemiindustrin ständigt inför nya utmaningar och på senare tid har debatten om plast fått stor uppmärksamhet. Det rör sig framförallt om nedskräpning, kemiska tillsatser och upptäckten av mikroplaster i haven. Grundfrågan rör dock plasternas roll i ett hållbart samhälle”, berättar Elin Hermansson, som är projektledare för Hållbar Kemi 2030 i Stenungsund.

Visionen Hållbar Kemi 2030

Vi kan bidra till en cirkulär ekonomi genom att kemiskt återvinna plastavfall och använda beståndsdelarna i nya plaster. Vi kallar konceptet för ett Plastreturraffinaderi, säger projektledaren Elin Hermansson. Foto: Hållbar Kemi 2030.

Plasterna är mycket viktiga i samhället och materialen används i otaliga produkter över hela världen. Det är ett lätt och starkt material, vilket i kombination med ekonomiska förutsättningar ger många fördelar jämfört med andra material. I Sverige materialåtervinns ungefär 30 procent av den använda plasten genom mekanisk återvinning och resten går till energiåtervinning. I länder med dåligt utvecklade insamlings- och återvinningssystem är bilden annorlunda och betydande mängder plast hamnar på deponier och som skräp i naturen. Lösningen på nedskräpningsproblematiken är knappast att förbjuda plasterna. Om all plast ersattes med andra material så skulle mängden avfall fyrdubblas och koldioxidutsläppen öka med 60 procent.

”Det gäller att få till bättre återvinning och se till att all plast blir en del av en cirkulär ekonomi. I Rotterdam projekteras en anläggning där avfall omvandlas till kemiprodukter och en liknande finns redan i Kanada. Att gå från plastavfall till ny plast finns det idag dock inget exempel på i världen. Det betyder att ett Plastreturraffinaderi i Sverige skulle kunna vara ett avgörande steg mot lösningen på plastproblematiken”, konstaterar Elin Hermansson.

I Stenungsund har kemiföretagen AGA, AkzoNobel, Borealis, INOVYN och Perstorp skapat visionen Hållbar Kemi 2030. I visionen ingår att man successivt vill byta ut fossil råvara mot biobaserade eller återvunna råvaror som kan omvandlas i Plastreturraffinaderiet och bli till ny plast. Ett sådant projekt kräver stora investeringar i ny teknik men skulle bidra till att hitta plastens cirkulära lösning i Sverige.

Kemisk återvinning av plast

Mekanisk återvinning av plast förekommer över hela världen och materialet får nytt liv i nya produkter. Det finns dock vissa begränsningar i användningen eftersom återvinningsmetoden ger försämringar av plastens kvalitet jämfört med jungfrulig råvara. Ju fler gånger plasten återvinns desto sämre blir de tekniska egenskaperna. Dessutom är det bara vissa plastsorter i rena fraktioner som kan återvinnas mekaniskt.

Kemisk återvinning är en alternativ återvinningsmetod som innebär att polymerkedjorna i plasten bryts ner till syntesgas som kan vidareförädlas till ny plast. Tekniken bygger på kraftig upphettning och kan vara exempelvis vara förgasning eller pyrolys.  Man kan också blanda den återvunna plasten med biomassa från skogsavfall och använda båda som råvara. Det ökar både effektiviteten och volymen, samtidigt som det gör det möjligt att använda både återvunnen och förnybar råvara i samma anläggning.

”I Stenungsund har vi tagit fram ett koncept som vi kallar ett Plastreturraffinaderi. I en sådan anläggning kan både återvunnen plast och biomassa användas som råvara till nya produkter. Förstudierna visar på en stor potential för minskning av fossila CO2-utsläpp. Fler undersökningar behöver naturligtvis genomföras för att verifiera hur förverkligandet av ett Plastreturraffinaderi skulle kunna ske. Det handlar exempelvis om teknik, affärsmodeller och styrmedel”, säger Elin Hermansson.

Det är på Chalmers Tekniska Högskola som forskarna undersöker hur ett Plastreturraffinaderi skulle kunna konstrueras. Man har bland annat genomfört en förstudie i ”Chalmersförgasaren” där plasten bryts ner kemiskt för att kunna byggas upp till ny högkvalitetsplast. Processen sker vid cirka 800 °C och det är en katalysator som delar upp beståndsdelarna i plasten. I projektet har man testat förgasning av återvunnen plast från Kemiföretagen i Stenungsund tillsammans med skogsavfall från Södra. Man har också testat en nermald restfraktion från STENA:s återvinning av bilar.

”Ett Plastreturraffinaderi går helt i linje med visionen för Hållbar Kemi 2030 och skulle kunna bli ett flaggskepp för Sverige. För att skapa förutsättningar för en sådan anläggning krävs exempelvis högre acceptans för återvunnen råvara, tillgång till plastavfall, investeringar genom forskningsstöd och diskussioner om massbalansstandarder. Ekonomin är naturligtvis en förutsättning för framgång och det krävs att någon satsar och bestämmer sig för att det är värt ett högre pris att behålla plastmolekylerna i omlopp istället för att bränna upp dem eller låta dem komma på avvägar i naturen”, avslutar Elin Hermansson.

Polyci

Hållbar Kemi 2030 är delaktiga i projektet Polyci som syftar till att kartlägga vilka anläggningar för pyrolys och förgasning som är i drift i världen och undersöka bästa möjliga teknik. Den här typen av information kan underlätta teknikval för ett potentiellt Plastreturraffinaderi i Stenungsund. Projektet skapades på initiativ av Högskolan i Borås och finansieras genom RE:Source.

Artikeln publicerades i december 2017.