Det halländska bolaget Tomal AB grundades i början av 1950-talet av Tomas Alwerud. Han utvecklade flera innovativa produkter för dosering av pulver och granulat. Den mest framgångsrika blev dubbelskruvdoseraren som idag utgör grundkonceptet till bolagets multiskruvdoserare.

”Förutom pappers- och cellulosaindustrin, samt kemisk industri, är våra doseringsutrustningar mycket vanliga inom miljöteknikområdet”, berättar Teddy Eriksson, som är VD för Tomal.

Tomal1
”Det kan gälla utrustningar för dosering av flockningsmedel för vattenrening, dosering av urea vid rökgasrening eller dosering av träpulver till en biobränslepanna. Dosering av träpulver har ökat väldigt kraftigt de senaste åren där den senaste applikationen är till asfaltsverk. Träpulver doseras då till pannan istället för olja. Det är då viktigt att det blir en jämn och noggrann dosering för att få en jämn och stabil låga, vilket uppnås med vår multiskruvdoserare. Ett annat exempel där vår multiskruvdoserare används är dosering av kalkstensmjöl för att höja pH-värdet i försurade sjöar och vattendrag”, fortsätter Teddy.

Bara naturlig försurning

”Bara naturlig försurning” är ett av Sveriges sexton miljökvalitetsmål och för att uppnå målet ska de försurande effekterna av nedfall och markanvändning underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Effekterna av försurningen uppmärksammades av forskarna för mer än 40 år sedan och trots att nedfallet av försurande ämnen över Sverige har minskat bedöms en tiondel av sjöarna vara försurade.

Silo med doseringsutrustning för kalkning av vattendrag.

Silo med doseringsutrustning för kalkning av vattendrag.

Det som orsakar försurningen är utsläpp från transporter, energianläggningar, industri och jordbruk och den främsta orsaken är nedfallet av svavelföreningar. Svavel släpps ut till atmosfären i samband med förbränning av kol och olja och luftföroreningarna kan transporteras hundratals mil. Huvuddelen av svavelnedfallet över Sverige kommer från utsläpp i utlandet och från internationell sjöfart.

Även nedfall av kväveföroreningar ger upphov till försurning men syran neutraliseras delvis när kväve tas upp av vegetationen. Dessutom kan skogsavverkning bidra till försurning av mark och vatten. När skogen växer tar rötterna upp basiska växtnäringsämnen och frigör samtidigt vätejoner. Efter avverkning förs de basiska ämnena bort, vilket leder till att marken försuras.

Skador på växter, djur och konstruktioner

Markens möjlighet att neutralisera de försurande ämnena är avgörande för effekterna i sjöar och vattendrag. Jordlagren i Sverige är ofta tunna och berggrunden består huvudsakligen av gnejs och granit som har begränsad förmåga att neutralisera surt nedfall. De allvarligaste försurningsproblemen finns i de syd- och västsvenska urbergsområdena.

Lax, mört, flodkräfta och flodpärlmussla är exempel på försurningskänsliga arter som påverkas redan vid pH-värden runt 6,0. Försurningen påverkar emellertid inte bara enskilda arter utan hela ekosystemets struktur och funktion. Markförsurning kan leda till att aluminiumjoner frigörs vilket bland annat påverkar gälarnas funktion hos flera fiskarter. Försurningen orsakar också förändrat innehåll av näringsämnen i marken, samt korrosionsskador på kablar, rör och betongkonstruktioner.

Kalk motverkar försurning

I Sverige har man kalkat avrinningsområden till sjöar och vattendrag sedan slutet av 1970-talet. Vid kalkningen tillförs kalciumkarbonat (CaCO3) och i vattnet frigörs kalcium och vätekarbonat, vilket bland annat höjer pH-värdet. Kalkningen är en av de största miljövårdssatsningarna någonsin i Sverige och under åren 1983 – 2008 användes fyra miljarder kronor för att motverka försurningen.

”Det finns olika kalkningsstrategier och det gäller åstadkomma goda effekter på lång sikt och naturligtvis inte skada ekosystemen. Man kan exempelvis kalka direkt i en sjö eller en våtmark eller använda en doseringsutrustning i ett tillflöde till en sjö”, förklarar Teddy Eriksson. ”Vid sjökalkning kan det bli stora fluktuationer i pH och kalkning av våtmarker kan ge vegetationsförändringar. Använder man en doseringsutrustning tillförs kalken på ett kontrollerat sätt under lång tid. Det gäller dock att utrustningen klarar svåra klimatförhållanden, att den är försedd med effektivt larmsystem för att förhindra driftsstopp, samt att doseringen av kalk kan följa variationerna i vattenflödet”, fortsätter Teddy.

En installation för kalkning av ett vattendrag, eller en sjö som ligger nedströms, består oftast av en silo som rymmer 20 – 50 ton kalk, samt någon typ av doseringsutrustning. Kalken fylls på från en bulkbil och storleken på silon anpassas så att intervallen mellan påfyllningarna inte blir alltför korta. Tomals multiskruvdoserare drivs av en elmotor och doseraren ger säker utmatning av kalkstensmjölet. Finns det inte tillgång till elektricitet kan utrustningen drivas av solceller.

tomal3Tekniken bygger på ett antal samverkande motroterande doseringsskruvar som skapar blockeringszoner mellan respektive skruv. ”I praktiken är det höger- och vänstergängade skruvar som arbetar tillsammans. Detta ger hög noggrannhet, linjär utmatningskurva och att skruvarna blir självrensande. Vår multiskruvdoserare är utvecklad för att dosera valvbildande material, dvs pulver eller granulat som har benägenhet att fastna i silon. Här är det en nivåvakt som upptäcker valvbildningen och som larmar ett valvbrytningssystem”, avslutar Teddy Eriksson.

Artikeln publicerad i mars 2014