Textilindustrin är en av världens största branscher. Produktionen av textilier har genom åren bidragit till betydande miljöproblem, framförallt genom de vattenföroreningar framställningen leder till. Mycket beror på att bomull, som används i ungefär hälften av all textiltillverkning, är extremt vattenkrävande. Att tillverka ett kilo bomull kan kräva upp till 29 000 liter vatten. Därtill kommer de kemikalier som används för odling, rening och färgning av tygerna. Att exempelvis producera en vanlig t-shirt i bomull innebär att 2700 liter vatten och 150 gram kemikalier används. Under de senaste årtiondena har produktionen av textilier framförallt växt i Sydostasien med konsekvenser som förstörda jordbruksmarker och förorenat grundvatten.

Bomullsodling är extremt vattenkrävande. Att tillverka ett kilo kan kräva upp till 29 000 liter vatten.

Bomullsodling är extremt vattenkrävande. Att tillverka ett kilo kan kräva upp till 29 000 liter vatten.

En annan viktig miljöaspekt av textilproduktionen är utsläppen av klimatpåverkande gaser. Bomullsproduktionen är naturligtvis viktig i sammanhanget, men med tanke på att över hälften av all textil som produceras är oljebaserad – och som känns igen under namn på syntetiska fibrer som akryl, polyester och nylon – finns en tydlig koppling till användningen av fossila råvaror och utsläpp av koldioxid.

Träfibrer och tryckt slitning

På senare år har extensiv forskning bedrivits för att ta fram nya miljöanpassade material i textilier – alltså som inte baseras på cellulosafibrer från bomull, eller som produceras syntetiskt från olja. Bland annat på Heriot Watt School of Textiles and Design, ett textil- och designuniversitet i Edinburgh i Skottland, arbetar man för att minska vattenanvändningen och klimatpåverkan från textilindustrin och har som ett led i det tagit fram jeans tillverkade av cellulosafibrer från eukalyptusträd. Det är Dawn Ellams, en forskarstudent vid universitetet, som nyligen utvecklat jeansen som känns lika mjuka som vanliga jeans och varken krymper eller sticks.

Dessutom används digitala tryckmetoder för att ge jeansen önskad slitning i mönstret istället för färgning och stentvättning som används vid konventionell tillverkning. Det gör att endast en femtedel av vattnet, kemikalierna och energin behövs för produktionen. Ett par ”träjeans” kostar närmare 300 kronor att tillverka i dagsläget och Dawn hoppas på att kunna utveckla konceptet och lansera en hel kollektion framöver.

Kläder av majs?

Det är inte bara i Skottland som klädesplagg tillverkas av nya material. På Textilhögskolan i Borås och inom organisationen Smart Textiles, centrum för forskning och innovation i Sjuhäradregionen, pågår projekt om allt från nya fibrer till smarta, interaktiva tyger där teknik och textil sammanfogas.

Exempel på material som använts för att ta fram tygprover där är bambu, hampa och grov jutetråd. De två sistnämnda är naturfibrer som baseras på cellulosa och kallas för regenatfibrer eftersom cellulosamolekyler med hjälp av kemikalier regeneras till fibrer lämpade för textiltillverkning. Även majs har använts för att göra fibrer av biologiskt material men tygerna blir inte tillräckligt mjuka för att kunna användas i kläder. I framtiden tror Jan Carlsson, som är projektledare på Textilhögskolan, att potatismjöl, malda musselskal eller den svenska skogen kan få betydelse för tygframställningen i klädbranschen. Men för att dessa fibrer ska slå igenom krävs att de framställs i större kvantiteter.

I framtiden kanske alla jeans är tillverkade av eukalyptus, bambu eller hampa.

I framtiden kanske alla jeans är tillverkade av eukalyptus, bambu eller hampa.

Bland de smarta textilier som utvecklas finns elektriskt ledande textilier som tillverkats utan användning av metaller. Det är Tariq Bashir, doktorand på Institutionen Ingenjörshögskolan och Smart Textiles vid Högskolan i Borås och Chalmers, som utvecklat tekniken där fibrerna utsätts för en förångning av elektriskt ledande polymerer. Ångan bildar en yta på de textila fibrerna som därmed behåller sin mjukhet och flexibilitet samtidigt som de har ledande och mekaniska egenskaper. Förhoppningen är att dessa textilier ska komma att användas bland annat för solcellspaneler, biobränsleceller och membran till antistatiska luftfilter.

Läs mer om Smart Textiles i artikeln ”Hållbarhetsfrågorna inspirerar modeindustrin”.

Strategisk potential för svensk skogsindustri

I takt med att efterfrågan på tryckpapper minskar globalt har många skogsföretag stor överkapacitet i produktionsanläggningarna och ser möjligheter att tillverka textilfibrer i dessa maskiner. Svensk skogsindustri har därför, tillsammans med bl.a. representanter för textil- och modebranschen samt Mittuniversitetet, under 2012-2013 tagit fram en strategisk forsknings- och innovationsagenda för att kunna öka produktionen av träfibrer till textilier. Bland de nya produkter som kan komma att utvecklas finns till exempel non-woven och textila material gjorda i pappersmaskiner.

De skogsbaserade textilierna kan användas som katastrofbistånd i form av filtar och tält. Effektiv volymproduktion av exempelvis ljudabsorbenter och isolering kan också göras när textil- och träbranschen möts, eller varför inte tyg som kan lagra energi eller bryta ner och separera föroreningar?

Bakterier tar hand om färgresterna

Det gäller dock att se upp när man handlar det som lite slarvigt brukar kallas ”miljövänliga” kläder. Även om hampa och bambu är bättre ur miljösynpunkt än bomull, används kemikalier för att göra tyget mjukt och utsläpp från färgningen förstör många vattendrag. För att komma till bukt med färgningens problem har Jörgen Forss, i en avhandling från Linnéuniversitetet i Kalmar, utvecklat en teknik för att bryta ner färgresterna från textilindustrin.

Metoden går ut på att använda flis från skogen och risskal som substrat i mikrobiologiska filter där mikroorganismer med speciella enzymer bryter ner resterna från färgningen. Idag hamnar nämligen 10 – 40 procent av de vanligaste färgerna, azo- och anthraquinonfärger, i processvattnet vid textilfärgningen. Färgämnena binder inte fullständigt till textilens fibrer utan reagerar också delvis med olika ämnen i vattnet. Med Jörgen Forss filter har bland annat avloppsvatten från ett färgeri behandlats och resultatet visade att 90 procent avfärgades inom 67 timmar.

För sitt arbete fick Jörgen Forss även Växjös och Kalmars stora Linnéstipendium 2013 med motiveringen att stipendienämnden såg ”en stor potential både vad gäller innovationsgrad, praktisk tillämpning i regionen och inte minst minskad miljöpåverkan” i projektet. Även forskare i utvecklingsländer har visat stort intresse för metoden som de hoppas kan implementeras som ny teknik i framtiden textiltillverkning.
Artikeln publicerades i september 2013