Främmande växt- och djurarter som sprids till ekosystem där de tidigare inte funnits, kan vara ett bekymmer och ställa till stora problem. Vissa växter och djur finner möjligheter i sin nya miljö och kan expandera både snabbt och kraftigt. Resultatet kan bli att det existerande ekosystemets biologiska mångfald störs eller havererar, något som ofta kan kopplas till både förlust av naturvärden och betydande ekonomiska konsekvenser. Arter som aggressivt och permanent etablerar sig i nya områden brukar kallas invasiva främmande arter.

Den amerikanska hummern utgör ett allvarligt hot mot sin europeiska släkting. (Källa: Havs och Vattenmyndigheten)

Den amerikanska hummern utgör ett allvarligt hot mot sin europeiska släkting. (Källa: Havs och Vattenmyndigheten)

Invasiva arter

För att en främmande art ska beskrivas som invasiv ska den uppfylla ett antal olika kriterier. Den ska exempelvis kunna transporteras från sitt ursprungsområde till ett nytt område, något som kan göras medvetet av människor av olika anledningar. Det finns också många möjligheter för främmande arter att dyka upp som fripassagerare. Exempel på detta oceangående fartygs barlastvatten, växter och djur som dyker upp på båtar och flygplan, eller olika organismer som helt oavsiktligt transporteras från land till land via levande växtmaterial.

Det finns många arter som dyker upp som fripassagerare, men det är bara ett några få som lyckas både etablera sig och sprida sig till omgivande miljöer. Av dessa är det faktiska bara ett fåtal som kan klassas som invasiva och som orsakar stora problem. Ett exempel i Sverige är den spanska skogssnigeln som ställer till stora bekymmer i många villaträdgårdar. I ett globalt perspektiv är problemet med invasiva arter mycket stort och EU:s miljöfond Life uppskattar antalet främmande arter i Europa till cirka 12000. En del arter tillför ekosystemen nyttigheter men andra verkar mest ställa till problem. Enligt Life utgör dessa arter ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden och sammanlagt talar vi inom Europa om en lista på ungefär 1500 arter.

Akvatiska arter – ett uppmärksammat problemområde

I havet och sötvatten finns många invasiva arter som kan spridas över världen. Här hittar vi exempelvis växter, alger, svampar, urdjur (Protozoa), och ett av sjöfartens stora miljöproblem är att arterna flyttas till nya områden genom fartygens barlastvatten. På stora oceangående fraktfartyg kan det röra om tiotusentals kubikmeter vatten som pumpas in i barlastutrymmet i ett hav och släpps ut i ett annat. Avsikten är naturligtvis inte att sprida främmande arter utan att ge stabilitet åt fartyget genom att balansera för hur tung lasten är, samt kompensera för olika salthalt och vattentemperatur. Ett exempel på en ovälkommen fripassagerare är den amerikanska kammaneten (Mnemiopsis leidyi) som kan lifta till Östersjön från USA.

FN:s organ för sjöfart (IMO; International Maritime Organisation) har uppmärksammat problemet med invasiva arter och antagit en konvention för hantering av barlastvatten (IMO:s Internationella konvention om kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment). Konventionen kommer att träda i kraft ett år efter ratificering av 30 länder, motsvarande 35 procent av världens tonnage. Idag har 36 länder ratificerat, vilka motsvarar 29 procent av världsflottan. Konventionen medför att alla fartyg i internationell trafik senast år 2016 blir tvungna att rena allt barlastvatten från fripassagerare.

Det finns för närvarande flera olika tekniker för att rena barlastvatten från främmande organismer. Kemikalier, ultraljud, värme och ozon är några exempel på sådana metoder. Utöver detta bedrivs forskning för att undersöka om det går att konstruera fartyg som inte alls behöver barlastvatten eller mycket lite sådant vatten. IMO har godkänt ett trettiotal vattenreningssystem och ett av dem är svenskt. Systemet heter PureBallast och har utvecklats i ett samarbete mellan Wallenius Water och Alfa Laval.

PureBallast 3.0

”Vi lanserar nu den tredje generationen av vårt reningssystem för barlastvatten och systemet kallas därför PureBallast 3.0”, säger Peter Torstensson, som är informationsdirektör på Alfa Laval. ”Systemet renar barlastvatten till en nivå som både överensstämmer med IMO:s konvention och Förenta Staternas kustbevakningslagstiftning (USCG). Planen är att vi ska erhålla USGC godkännande för PureBallast 3.0 under 2014. Reningssystemet är det första i världen som uppfyller IMO:s standard utan användning av kemiska bekämpningsmedel eller annan kemisk behandling”, berättar Peter.

”En annan fördel med det nya systemet är att det bara tar upp hälften så stor plats som sina föregångare, samt att vi har lyckats reducera energiförbrukningen med upp till 60 procent. För oss är det glädjande att intresset bland skeppsredare ökar och när IMO:s konvention fullständigt ratificerats, räknar vi med att 15000 nya och 20000 befintliga fartyg kommer att utrustas med någon typ av system för rening av barlastvatten under de kommande 10 åren”, avslutar Peter Torstensson.

UV-ljus oskadliggör fripassagerare

PureBallast 3.0 har reducerat energiförbrukningen med upp till 60%.

PureBallast 3.0 har reducerat energiförbrukningen med upp till 60%.

UV-ljus skadar DNA och andra cellstrukturer och gör det omöjligt för många organismer att fortplanta sig. I PureBallast-systemet förstärks verkan av UV-ljuset genom en process som kallas Advanced Oxidation Technology (AOT). AOT gör att det bildas ”fria radikaler” och dessa orsakar irreversibla skador på organismernas cellmembran. Reningssystemets effektivitet ökar och ett resultat av detta är energiförbrukningen minskar.

När barlastvattnet fylls på passerar det först ett mekaniskt filter som tar bort partiklar och organismer som är större än 50 µm. Därefter passerar vattnet AOT-reaktorn och UV-ljuset oskadliggör den biologiska aktiviteten hos eventuella fripassagerare. Den energimängd som behövs vid processen anpassas till hur genomskinligt vattnet är. Är vattnet förhållandevis rent och klart kan mängden UV-ljus reduceras (ungefär som att ”dimma” en vanlig lampa), något som kan ge betydande energibesparing. Innan barlastvattnet släpps ut på en annan plats genomförs i princip samma behandling. Förnyad UV-bestrålning dödar de organismer som eventuellt överlevt den första behandlingen och som har vuxit till sig under sjöresan.

PureBallast-systemet kan behandla mellan 250 och 3000 m3 barlastvatten per timme. Om dubbla system installeras kan upp till 6000 m3/timme behandlas. Att bestråla 1000 m3 vatten/timme kräver ungefär 100 kW vilket motsvarar 30 procent lägre energiförbrukning än de tidigare versionerna. ”Dimming-funktionen” ger ytterligare möjlighet till lägre energiförbrukning.

Artikeln publicerades i maj 2013