Tänk dig ett material som påminner om gummi, men som kan utvidgas upp till tio gånger sin storlek då det kommer i kontakt med vatten, för att sedan återta sin ursprungliga form när vattnet försvinner.

Egenskaper som är skräddarsydda i exempelvis tätningar till vattenreningsverk, avlopp och tankar – alltså tillämpningar där miljöprestanda är viktigt. Vi talar här om en speciell typ av termoplastiska elastomerer (TPE) som har vattenadsorberande (hydrofila) egenskaper.

Här ställer vi antagligen saker och ting på huvudet då TPE normalt betraktas som material som är mycket motståndskraftiga mot vatten. Kemi är emellertid möjligheternas vetenskap och inom denna familj av återvinningsbara polymerer hittar vi många exempel på produkter som gör nytta på vägen till ett hållbart samhälle. I den här artikeln får du veta mer om TPE med hydrofila egenskaper, men också om en typ av TPE som ger ökad livskvalitet åt rörelsehindrade personer.

Expanderande elastomerer

Det svenska företaget ELASTO, med huvudkontor i Åmål, producerar många olika typer av TPE.  Med de hydrofila materialen i Dryflex WS-serien erbjuder bolaget produkter med goda tätande egenskaper som bygger på att elastomererna expanderar i vattenlösningar.

Materialens egenskaper att kunna utvidgas uppnås genom att man tillsätter en ”superabsorbentpolymer” i elastomerblandningen. Temperaturen, vattnets salthalt och surhetsgrad (pH 7-12), samt blandningen av elastomerer, avgör hur mycket materialet expanderar. I serien finns material som kan utvidgas från 2,5 gången upp till 10 gånger sin storlek. När materialet inte längre är i kontakt med vatten återtar det sin ursprungliga storlek. Denna process av expansion och krympning kan ske upprepade gånger.

Till skillnad från lerbaserade tätningsmaterial, som kan erodera och spricka, behåller Dryflex WS sin basstruktur under expansionsprocessen. De termoplastiska elastomererna kan bearbetas i konventionella processer som är avsedda för plastbearbetning, exempelvis formsprutning och extrudering. Materialen kan infärgas och är fullständigt återvinningsbara. Även antimikrobiella versioner finns tillgängliga. Tätningar till vattenreningsverk, tunnlar, avlopp, tankar, vindrutor, strålkastare och elektriska kablar är några av användningsområdena för hydrofila TPE.

Under 2011 valde Materialbiblioteket i Stockholm ut Dryflex WS som ett av
”20 inspirerande material” till en designworkshop som anordnades av SONY Design Center i London i samarbete med Les Ateliers Design University i Paris.

Flexyfoot ger ökad livskvalitet

TPE-produkten Flexyfoot är stötdämpande och halkfri och kan ersätta den traditionella stela gummifoten på kryckor och gåstavar. Något som underlättar rörligheten och ökar livskvaliteten hos funktionshindrade personer. Flexyfoot bygger på en idé av produktdesignern David Goodwin, vars funktionshindrade syster och åldriga mor brukade klaga över besvären som gåstavarna orsakade dem. De tyckte också att gummifötterna nöttes alltför fort och var svåra att byta ut.

Tillsammans med Goodwin och tillverkaren Pentagon Plastics utvecklade ELASTO ett skräddarsytt Dryflex TPE-material med förbättrade nötningsegenskaper. Materialstrukturen hos Dryflex TPE motsvarar den ytfriktion som produkten kräver och ger Flexyfoot ett bra grepp på hala och våta ytor. ”Det var viktigt för oss att ta fram ett material som ger bästa funktion och känsla hos användaren men som samtidigt är lättarbetat i produktionsprocessen”, konstaterar Mark Griffiths, som utvecklingsansvarig på ELASTO:s anläggning i Storbritannien. ”Design- och materialvalen för Flexyfoot gav oss en kombination av utmaningar. Tillsammans med Pentagon Plastics arbetade vi med materialets flytegenskaper för att få en exakt formfyllning”, säger Mark.

Flexyfoot blev nummer två i det prestigefyllda ”British Healthcare Trades Association’s Independent Living Design Awards 2010”. Utmärkelserna ges till de främsta tekniskt hälsofrämjande produkterna i Storbritannien, produkter som gör det möjligt för äldre och funktionshindrade att leva ett självständigt liv.

Artikeln publicerad i maj 2012

”2030 är Stenungsund navet för tillverkning av hållbara produkter inom kemiindustrin. Vår verksamhet är baserad på förnybara råvaror och energi och bidrar till ett hållbart samhälle.”

Visionen om ett hållbart samhälle och en blomstrande kemiindustri togs fram år 2010 av kemiföretagen AGA, Akzo Nobel, Borealis, INEOS och Perstorp – alla verksamma i kemiklustret i Stenungsund på den svenska västkusten och tillverkare av kemiprodukter som finns överallt i samhället. Du hittar företagens produkter i rör. Kablar, plaster, färger, rengöringsmedel, bränslen, läkemedel och på tusentals andra ställen.

 Efter andra världskriget blev det en snabb utveckling av produkter som baserades på fossila råvaror, framförallt olja och gas. Begreppet ”plaståldern” myntades och1951 hölls den första plastmässan i Sverige ”Allt om plast”. Plasterna är bara ett exempel på produkter som framställs inom kemiindustrin (den del som kallas petrokemi) och fossila råvaror står för mer än 90 procent av råvarorna. Det finns många anledningar att försöka bryta beroendet av olja och gas, exempelvis kommer tillgången att minska och användningen ger upphov till klimatpåverkan. Låt oss ta del av hur det är tänkt att visionen om grön kemi, goda affärer och hållbar framtid ska bli verklighet och vilka förutsättningar som gäller för det ska bli möjligt.

Kemin är möjligheternas vetenskap

Kemi är möjligheternas vetenskap och den storskaliga fossilbaserade kemin kan inom 20 år, i det lokala perspektivet, förpassas till historiens skräpkammare – åtminstone om man ska tro visionärerna från Stenungsund. Visionen ”Hållbar Kemi 2030” bygger på samspel mellan ett antal olika olika komponenter, nämligen:

• Övergång till förnybara råvaror. Här handlar det om biologiskt material som exempelvis rapsolja, halm, flis, alger, sockerrör, samt avfall från skogsindustrin och jordbruket.
• Att den enes avfall blir den andres råvara. Hushållsavfall kan göras till gas som kan användas för att framställa de kemiska byggstenarna som används i plaster och andra produkter. Andra möjliga råvaror är industriavfall, återvunnen plast och mycket annat. Ny teknik gör det redan nu möjligt att separera oönskade beståndsdelar från exempelvis kablar och återvinna tusentals ton kabelplast.
• Att man tar ett helhetsgrepp på hållbarhetsfrågorna och att företagen samarbetar med varandra och det omgivande samhället. Vissa av företagen bearbetar de förnybara råvarorna och säljer de kemiska byggstenarna till ett annat företag som fortsätter med nästa steg i de kemiska processerna. Kemiklustret ingår i ett storskaligt kretslopp och i biogas- och bioetanolanläggningar processas förnybara råvaror och olika avfallsprodukter. Överskottsvärmen från fabrikerna säljs tillbaks till fjärrvärmenätet, fordonen drivs med förnybara drivmedel och den inköpta elen är producerad från förnybara källor. Den gemensamma värmecentralen drivs på förnybara bränslen och avfall.

Det där låter onekligen spännande och bilden illustrerar hur de olika råvarorna passerar från det ena företaget till det andra i ett slags industriellt ekosystem. Detta är något som redan sker och infrastrukturen finns huvudsakligen på plats. Den riktigt stora nyheten är att den organiska kemins basmolekyler, som exempelvis eten, propen och naturgas i framtiden inte längre kommer från olja och gas utan från förnybara källor. De kemiska processerna i fabrikerna är de samma som tidigare och slutprodukterna förändras inte.

”Vi var ett integrerat kluster som startade den här processen år 2010 och formade en gemensam vision. Det krävdes dock många aktörer för att vi skulle kunna uppnå den, bland annat samarbete med akademin, politiker och andra branscher. Ytterligare en avgörande orsak till att vi uppnådde vår vision var att det fanns en gemensam och långsiktig kemipolitik”, konstaterar Lars Josefsson, styrelseordförande på INEOS, på ett seminarium hösten 2030 där olika talare beskriver hur projektet ”Hållbar Kemi 2030” blev verklighet.

Framtiden är redan här

Satsningarna på grön kemi och förnybara råvaror har redan inletts i Stenungsund. De företag som deltar i visionen har påbörjat resan mot år 2030 och här följer några exempel:

• Förnybart bränsle från rapsolja – I Stenungsund har Perstorp AB Skandinaviens största anläggning för produktion av biodiesel (RME). Där tillverkas huvuddelen av den förnybara bränslekomponent som idag ingår i svensk diesel och Perstorps RME utmärker sig ur ett hållbarhetsperspektiv. Livscykelanalys har visat att mer än 60 procent av fossil koldioxid ersätts av biodieseln, vilket kan jämföras med EU:s kriterier för biobränsle på 35 procent.
• Hållbara kablar – Borealis nya högtrycksfabrik, en investering på fyra miljarder kronor, tillverkar hållbara kabelprodukter. Bolaget satsar nu ytterligare på att utveckla material för högklassiga elkablar, inte minst för långväga elkraftöverföring, med en livslängd på minst 50 år. Borealis är världsledande på utveckling av kabelmaterial och har en forskningsavdelning på cirka 100 personer. Elkablar för starkström är mycket efterfrågade och bidrar till att lösa världens energiförsörjning.
• Miljöanpassad biltvätt – Årligen lägger AkzoNobel i Stenungsund ner cirka 80 miljoner kronor på forskning och utveckling. Bolaget har exempelvis utvecklat produkter för vattenbaserade avfettningsmedel som används i biltvättar. Produkterna har revolutionerat rengöringen av hårda ytor och i ett paradigmskifte har man gått från användning av lösningsbaserade avfettningsmedel till vattenbaserade.
• Förnybar komponent till färg – Perstorp framställer sedan 2010 världens första förnybara pentakomponent (Voxtar) till vattenbaserad alkydfärg. Råvarorna utgörs av biometanol och bioetanol och den kemiska komponenten utgör ett viktigt steg mot förnybar färg. Voxtar utgör cirka 15 procent av färgen och ger förbättrade tork- och stabilitetsegenskaper.

Då, nu och i framtiden

Det är många pusselbitar som ska falla på plats för att visionen om ”Hållbar Kemi 2030” ska kunna förverkligas. Som vanligt är det en kombination av faktorer som exempelvis rör konsumentkrav, lagstiftning, politik, utbildning och investeringskapital. Låt oss anta att vi sitter på det där seminariet år 2030 och får lyssna till förklaringar till varför grön kemi skapade en blomstrande kemiindustri. Kanske talarna framför följande argument:

• Det fanns politiska styrmedel som styrde mot en hållbar kemiindustri. Politiken var dessutom långsiktig vilket gjorde de möjligt för företagen att planera långsiktigt och våga satsa på omställningen.
• Konsumenterna fortsatte att ställa krav på gröna produkter och faktiskt köpte sådana produkter i allt högre omfattning. Detsamma gällde vid offentlig upphandling.
• Företagen fick vind i seglen, tjänade pengar och fortsatte att satsa på det vinnande konceptet. Intresset från investerarna ökade och kapital användes för att satsa på den svenska kemiindustrin.
• Plast- och kemibranschen lyckades med att nå ut till omvärlden varför de satsat på att byta råvara och fördelarna med detta.
• Kemins anseende ökade och kemistutbildningarna vid universitet och högskolor blev alltmer attraktiva. Att arbeta på ett kemiföretag anses som mycket intressant och har hög status. Kemibranschens satsning på innovationer och samarbeten med den akademiska världen gynnar bägge sidor.

Artikeln publicerades i april 2012

I allmänhet tänker vi inte på huden som ett av kroppens största organ, men den är faktiskt störst och utgör ungefär 16 procent av vår kroppsvikt. Huden har många funktioner och skyddar bland annat mot påverkan utifrån, exempelvis stötar, kemiska ämnen, mikroorganismer, ultraviolett strålning, värme och kyla.

Den är också viktig i kroppens temperaturreglering och i huden finns viktiga sinnesorgan för känseln. Huden har enastående förmåga att vårda sig själv och reparera skavanker, vilket är en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna överleva i en tuff omvärld. Många av oss väljer att använda hudvårdsprodukter för att förstärka det naturliga skyddet och öka känslan av komfort och välbehag.

Hud- och skönhetsvårdprodukter som tillverkas av naturliga beståndsdelar har funnits i tusentals år. Recept har hittats i arkeologiska ämningar från Kina, Mellanöstern och Afrika och exempel på ingredienser var oxgalla och uppvispade strutsägg. Sedan dess har det hänt mycket och dagens produkter innehåller både naturliga och syntetiska ingredienser och erbjuder avancerade egenskaper.

En del människor känner dock tveksamhet mot produkternas innehåll av olika kemiska ämnen. Mer än häften av det du smörjer in dig med går in i kroppen och en hudlotion kan innehålla mer än tjugo olika kemiska ämnen.Det är bara att konstatera att intresset för miljö- och hälsoaspekter av tillverkningsmetoderna, hudprodukterna och förpackningarna har ökat. Det svenska företaget Estelle & Thild har därför satsat på ett helt igenom ekologiskt sortiment av hudvårdsprodukter för barn och vuxna.

Helhetssyn på kvalitet, hälsa och miljö

”För några år sedan när jag letade efter kroppsvård till min lilla dotter slog det mig att det inte fanns produkter som både erbjöd hög kvalitet och som var miljöanpassade”, berättar Pernilla Rönnberg, som är vd för Estelle & Thild. ”Efter att ha funderat mycket och talat med olika experter startade jag ett företag med helhetssyn på miljöanpassade produkter och förpackningar. Det var också viktigt att kunna visa att produkterna håller vad de lovar och vi valde därför att certifiera dem enligt en internationell miljöstandard”, fortsätter Pernilla. Det är både viktigt vad en ekologisk hudvårdsprodukt inte innehåller och vad den innehåller. Om vi börjar med vad som inte används av Estelle & Thild finner vi bland annat kemiska ämnen som parabener, mineralolja, laurysulfat, parfym, propylenglykol, syntetiska emulgeringsämnen och färgämnen.

Ämnesgrupper som förknippas med olika typer av hälso- och miljöpåverkan, exempelvis allergier, påverkan på hormonsystemet och svårnedbrytbara i miljön.Vad innehåller då produkterna som ger dem miljöfördelar? ”De ekologiska ingredienserna odlas utan användning av bekämpningsmedel och i våra produkter finns exempelvis Aloe Vera som anses som ett av naturens mest effektiva ämnen mot hudirritation och är en utmärkt fuktgivare”, konstaterar Pernilla Rönnberg. ”Andra ingredienser som ingår kommer från växter som apelsin, avokado, blåklint, blåbär, fikon, jojoba, kastanj, mandel och mycket annat. Självklart måste vi skydda produkterna mot mögelsvampar och mikroorganismer, men där använder vi endast antioxidanter och konserverande ämnen som är godkända för ekologiska produkter och i lägst möjliga koncentration”, säger Pernilla.

Certifiering via Ecocert

Det franska certifieringsorganet Ecocert Group var först i världen med att utveckla standarder och erbjuda certifiering av naturliga och organiska kosmetiska produkter. Ecocert är störst på kontroll av ekologiska produkter i Europa och USA. Standarderna för hudvårdsprodukter togs fram år 2003 och anger krav som rör:

• Att vissa kemiska ämnen inte får ingå i hudvårdsprodukten.
• Att förpackningarna ska vara biologiskt nedbrytbara eller återvinningsbara.
• Hur stor andel av produkten som består av beståndsdelar som kommer från naturprodukter samt hur dessa har odlats.

I certifieringen ingår förutom granskning av innehåll och förpackning även aspekter som rör produktionen och de texter som beskriver produkten. Estelle & Thilds produkter uppfyller kraven i ”Ecocert Organic”, vilket innebär att minst 95 procent av växtingredienserna måste vara ekologiskt odlade och att minst 95 procent av det totala innehållet måste vara av naturligt ursprung. Slutligen måste minst 10 procent av hudvårdsprodukten (exklusive vatteninnehållet) innehålla ekologiska ingredienser. Ekologisk odling innebär bland annat att kemiska bekämpningsmedel inte får användas.

”Vi sätter kvaliteten högt hos våra produkter och i kombination med förhållandevis dyra produktionsmetoder och certifieringskostnader, blir våra produkter inte de billigaste på marknaden”, säger Pernilla Rönnberg. ”Vi är dock övertygade att kunderna uppskattar vårt miljöengagemang, de milda produkterna och designkonceptet. Det har blivit allt vanligare att stora varuhus- och apotekskedjor kontaktar oss och vill ha in de ekologiska hudvårdsprodukterna i sitt sortiment”, avslutar hon.

Artikeln publicerad i mars 2012

”Det är vikten på glasen som sätter begränsningen i kombination med vilken typ av beslag man använder i fönstret”, konstaterar Magnus Fransson, som är VD för Kronfönster AB i Växjö. ”Vi tänjer nu på gränserna och introducerar ett fönster med fyra glas som är avsett att användas i passivhus”, fortsätter Magnus.

”Ett öppningsbart fyrglasfönster kan vi tillverka i en storlek som högst uppgår till 110×140 cm men är det en fast konstruktion kan den göras större. Fördelarna med ett fyrglasfönster är att kostnaden för uppvärmning av fastigheten minskar. Detta är av stort intresse för passivhus men fönstret kan också användas i miljöer där man behöver extra ljudisolering”, berättar Magnus Fransson.

Allt lägre värmeförluster genom fönstren

Många äldre hus har tvåglasfönster. Sådana fönster ger upphov till kallras då den inre rutans låga temperatur ger en känsla av drag från fönstret. Orsaken är värmeavgången från människokroppen mot den svalare glasrutan. Med fönster som isolerar bättre blir temperaturen på glasytan högre och man får bättre komfort. Ett första steg mot mer energieffektiva fönster och bättre komfort är att addera ett extra glas. Med ambitionen att minska energiförbrukningen i fastighetsbeståndet blev det under 1980-talet ett genombrott i Sverige för fönster med tre glas.

Energieffektiviteten och komforten ökade i nästa utvecklingssteg då fönster med luftspalter som innehåller en ädelgas (argon) introducerades. Nu är vi framme på 1990-talet. Sedan dess har byggnadstekniken utvecklats vidare och i passivhus är det särskilt höga krav på att minimera energiförlusterna. Under 2009 lanserade Kronfönster sitt ”Passivhus” fönster, alltså ett fönster som är specialanpassat för den hustypen. Genom det nya fyrglasfönstret, som kallas Passivhus Ultimat och som introduceras under 2012, ökar energieffektiviteten ytterligare.

Fönsterkarm och båge i Passivhus Ultimat är tillverkade i kompositmaterial, PVC och stål och fönstret har tre tätningslister är standard. Det är underhållsfritt och behöver inte målas. Med fyra glas som standard och tre tätningslister ger fönstren mycket låga värmeförluster och isolerar mot yttre bullerstörningar.

Nästa utvecklingssteg

Är ett fönster med fem glas nästa steg i utvecklingen mot ännu energieffektivare fönster, eller är det glasmaterialet som kommer att förändras?

”Fem glas är tekniskt möjligt men problemet är att det gäller att behålla fönsterkarmens djup på 90 millimeter enligt den nuvarande standarden. Om man ska få plats med fem glas måste konstruktören ta hänsyn till glaskassettens utformning och skapa tillräcklig luftspalt mellan glasen. Den optimala luftspalten är för närvarande 16-18 millimeter. En intressant teknisk utmaning att ta sig an”, konstaterar Magnus Fransson.

”Vad det gäller glaset använder vi oss av den nya generationens glas av lågemmissionstyp. Detta innebär att det finns en tunn metallyta som ligger på ytterglaset och som fungerar som ett filter. Kortvågig strålning (ljus) från solen släpps in men långvågig strålning (rumsvärmen) hindras från att tränga ut. Mellan glasen i fyrglasfönstret finns kryptongas som ökar isolerings-förmågan. Glasets U-värde är 0,3 och för hela fyrglasfönstret är U-värdet 0,6. Vi ser detta som nytt svenskt rekord i värmeisolering, säger Magnus.

”Materialutvecklingen går emellertid snabbt framåt och vem vet vilka egenskaper framtidens fönsterglas kommer att ha”, avslutar han.

Artikeln publicerad i mars 2012

En viktig komponent som bidrar till kabelns egenskaper är höljet och här användes tidigare i hög utsträckning plast och gummi som innehåller halogener (klor, brom, fluor). Sådana polymerer ger ifrån sig giftiga gaser vid brand och vissa av flamskyddsmedlen är tveksamma ur hälso- och miljösynpunkt. Intresset för andra lösningar är därför stort. Genom att använda en teknik som kallas tvärförnätning kan kablarna göras starka, tåliga och tunna, samtidigt som de har en annan typ av flamskydd. Det svenska bolaget Irradose har specialiserat sig på att framställa högpresterande kablar som fungerar i krävande miljöer. Anläggningen i Tierp är unik i Norden.

Tvärförnätade plaster

Tekniken bakom tvärförnätning innebär att plastens naturliga molekylkedjor ”slås sönder”. Plasten strävar dock efter att återskapa molekylkedjorna och vid den processen bildas nya strukturer i materialet som gör det starkare. Det tvärförnätade materialet tål höga temperaturer bättre samtidigt som det blir mer motståndskraftigt mot kemikalier och hårda mekaniska påfrestningar. I ett livscykelperspektiv klarar materialet sig längre vilket är fördelaktigt ur miljösynpunkt. Det går också åt mindre material i de tvärförnätade kablarna vilket gör dem tunnare och mer lättarbetade. Detta skapar både miljö- och arbetsmiljöfördelar.

”Själva tvärförnätningen kan ske på flera olika sätt, antingen med hjälp av kemikalier eller genom att elektronbestråla kablarna”, berättar Hans Forsgren, som är VD för Irradose. ”Strålningstekniken påminner om en röntgenanläggning. Kablarna passerar förbi två acceleratorer som genererar elektronstrålningen och nya bindningar bildas mellan molekylkedjorna i plasten. Och det går undan – vi bestrålar flera hundra meter kabel per minut”, fortsätter Hans.

Anläggningen är byggd som en bunker med väggar och tak i betong, där tjockleken är 1,3 meter. Flera acceleratorer gör att bestrålningen blir effektivare och kvaliteten bättre. Vid bestrålningsprocessen genererar varje accelerator cirka 1 miljon volt men förbrukar bara 100 kilowatt per timme.

”De tvärförnätade produkterna blir lättare att arbeta med eftersom de väger 30 procent mindre än de gamla kablar som ska bytas ut. Elektronbestrålningen gör också att vi kan använda billigare material i delar av produktionen. Material som sedan får högre prestanda när de tvärförnätas”, säger Hans Forsgren. ”Vår metod att tvärförnäta polymerer är jämfört med alternativa metoder mindre klimatpåverkande. I en konkurrerande metod används olika kemikalier i en ganska energikrävande process”, avslutar han.

Med Irradose metod bestrålas kabelns hölje runt om med dubbla elektronkanoner (elektronacceleratorer). Elektronerna (e-) slår sönder polyetenkedjorna. I processen frigörs väte (H). När molekylerna återförenas skapas tvärförbindelser mellan molekylkedjorna. Kabelhöljet är nu tvärförnätat och har bland annat blivit starkare.

Många användningsområden

Användningen för högpresterande kabelprodukter är bred och det handlar inte bara om kärnkrafts- och försvarsmarknaderna. Tvärförnätade produkter används inom transportsektorn och inom oljeindustrin i offshoreverksamhet där kraven är extra hårda. Ett annan intressant applikation är kablar i solenergianläggningar som av naturliga skäl ofta placeras på soliga och varma platser. Detta medför att kablarna måste vara mycket tåliga och klara åtminstone 25 års användning i en krävande miljö.

Färre transporter

Irradose invigdes 2009 och sedan dess är det betydligt enklare för kunden Habia att utnyttja tekniken för elektronbestrålning. Mellan Irradose och Habias fabrik i Söderfors är det cirka 20 kilometer och nu går det nästan dagliga transporter mellan de två anläggningarna. Förut skickades kabel till Tyskland med lastbil för att bestrålas och koldioxidutsläppen från transporterna uppgick till ungefär 14 ton per månad. När kablar transporteras mellan Irradose i Tierp och Habia i Söderfors är motsvarande utsläpp mindre än 1 ton.

Artikeln publicerad i mars 2012

Inom skogsindustrin ökar intresset för nanoteknik och den som tror att man bara kan göra papper av pappersmassa har fel. Med hjälp av nanoteknik går det nämligen att framställa cellulosamaterial som är hållfasta, lätta, miljöanpassade och billiga. Sådana högpresterande material kan få användning i avancerade elektronikprodukter, bilar, flygplan och medicinska produkter. Tekniken bygger på att träfibrerna plockas sär i sina minsta beståndsdelar och sätts ihop igen till nya material och vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm leder professor Lars Berglund forskningen kring nanocellulosa. Lars är också föreståndare för Wallenberg Wood Science Centre (WWSC) vid KTH och Chalmers, Göteborg, ett nytt forskningscentrum med inriktning att utveckla alternativa användningsområden för skogsråvara.

Cellulosafibrerna plockas isär

”Nanocellulosa består av fibriller som är ungefär 10 nanometer tjocka. Är fibrillerna 100 gånger längre än de är tjocka har de många intressanta egenskaper som kan utnyttjas i olika tillämpningar. Det rör sig exempelvis om biokompositer, förstärkningsmaterial och viskositetsmedel i livsmedelsindustrin. Nanocellulosan är dessutom biologisk nedbrytbar och mer fuktresistent än de vanliga cellväggarna i trä”, konstaterar Lars Berglund. ”Pressas nanocellulosan samman kan den exempelvis bilda genomskinliga filmer som kan användas som barriärmaterial i förpackningar. Fibrillerna kan också blandas i massan vid papperstillverkning och göra papperet starkare genom att binda pappersfibrerna starkare vid varandra”, fortsätter Lars.

Hur kommer man då åt fibrillerna? De cellulosafibrer, som är en av huvudbeståndsdelarna i trä, är uppbyggda av individuella mikrofibriller och genom att öppna fiberns cellvägg blir fibrillerna tillgängliga. Detta sker genom mekanisk homogenisation i kombination med kemiska och mekaniska förbehandlingssteg. Sammantaget en mycket energikrävande process. Vid forskningsstiftelsen Innventia har man sedan länge arbetat med metodutveckling kring nanocellulosa och nyligen presenterade man världens första pilotanläggning för produktion av nanocellulosa i större volymer. ”Fokus på arbetet har varit att utveckla en energieffektiv process och genom vårt utvecklingsarbete har energiförbrukningen minskat med upp till 98 procent”, säger Mikael Ankerfors som leder Innventias forskningsarbete kring nanocellulosa.

”Minskad energiförbrukning har möjliggjorts genom olika förbehandlingssteg, som försvagar fibrerna i massan, så att de lättare kan malas ner till fibriller. I laboratorieskala kunde vi tidigare framställa något kilo nanocellulosa om dagen, men i den nya pilotfabriken kommer det att handla om ton per dag”, avslutar Mikael.

Magnetiskt nanopapper

Under 2011 presenterade forskare vid WWSC magnetiska nanopartiklar i superstarkt nanopapper. Det nya nanopapperet är extremt lätt, starkt och böjbart och kan bland annat användas för att hindra sedelförfalskning och för att filtrera bort metallpartiklar.

”Magnetiskt nanopapper är lätt att framställa och har unika egenskaper, men visar också den produktpotential som forskning inom nanoteknik har för skogsindustrin”, säger Lars Berglund. ”Förutom att magnetiskt nanopapper kan användas för att hindra dokumentförfalskning, kan andra tillämpningar vara intressanta, till exempel i implantat för människokroppen, samt för små motorer och sensorer. Jämfört med metalliska magnetmaterial är det starka magnetiska nanopapperet mycket mer formbart. Den nya framställningsmetoden kan också användas för andra skogsprodukter”, avslutar Lars.

Nanopapperet består av mycket starka och böjbara nanofibriller från cellulosa. Först framställer man en extremt porös ”aerogel”, som endast innehåller två procent cellulosafibriller. Resten av gelen utgörs av porer. Sedan doppar man den porösa gelen i en saltlösning och skapar de magnetiska partiklarna. Partiklarna är drygt 40 nanometer stora och består av koboltferrit och de binds mycket starkt till cellulosan. Egenskaperna hos den färdiga produkten kan styras på flera olika sätt, exempelvis genom att påverka hur stor mängd magnetiska partiklar som bildas. Vidare kan det porösa nanopapperet komprimeras till olika porhalt, så att man får den styrka och böjbarhet som eftersträvas.

Artikeln publicerad i mars 2012

Ett exempel är utbrottet under 2010 av mikroorganismen Cryptosporidium i dricksvattnet i Östersund. Ungefär 27 000 personer insjuknade under parasitens härjningar, vilket innebar att mer än hälften av de som bodde och arbetade inom stadens vatten- och avloppsnät blev sjuka i diarré. Utbrottet betecknas som ett av de största någonsin i Europa.

När ett stort antal personer insjuknar samtidigt inom ett område är det nära till hands att misstänka att dricksvattnet är smittkällan. Det är dock relativt ovanligt att den sjukdomsorsakande organismen kan påvisas i vattenprover, men i Östersund påvisades så kallade oocystor från parasiten Cryptosporidium både i råvatten från Storsjön (vatten som efter behandling i vattenverk blir dricksvatten) och i utgående dricksvatten.

Ovanstående händelse är ett exempel där vattenkvalitén fick stor uppmärksamhet i massmedia. Detta ledde till att många ställde sig frågan om det inte finns lämpliga vattenreningsmetoder för att förebygga liknande sjukdomsutbrott. Sådana metoder finns och anläggningar för rening av avloppsvatten och dricksvatten har byggt upp barriärsystem för att rena vattnet från olika typer av föroreningar. Barriärerna är ofta en kombination av mekaniska, kemiska och biologiska metoder. En sådan barriär är behandling av vatten med gasen ozon. Ozon har visat sig vara effektivt mot Cryptosporidium, men har många andra tillämpningar för rening av vatten. I den här artikeln ska vi titta lite närmare på bolaget Primozones energieffektiva metod för att generera ozongas.

Ozon bryts snabbt ner

Ozon bildas från syrgas vid hög elektrisk spänning. Gasen är instabil och återgår därför snabbt till syrgas. Ska man använda ozon vid rening av vatten måste därför gasen produceras på plats med hjälp av en ozongenerator. ”Traditionellt har ozongeneratorer varit underhållskrävande och dragit mycket energi”, konstaterar Anders Schening, som är VD för Primozone. ”Vi har gjort våra ozongeneratorer effektiva både vad gäller produktion av ozon och energianvändning. Vår lösning har visat sig spara upp till 70 procent av energiförbrukningen jämfört med konventionella ozongeneratorer, dvs ett rejält tekniksprång. En förklaring är vår höga effektivitet och att vi genom avancerad kontroll kan hålla syreförbrukningen låg”, fortsätter Anders. ”Vidare anser vi att användning av ozon har miljöfördelar jämfört med traditionell klorering av vatten. Klorering kan exempelvis ge farliga biprodukter som kan spridas i naturen”, säger Anders.

Kall plasmametod

Ozon kan genereras med hjälp av flera industriella metoder, exempelvis coronarurladdning, kall plasma och UV-ljus. Eftersom ozon är ett mycket reaktivt ämne måste generatorerna konstrueras av motståndskraftiga material, exempelvis rostfritt stål, aluminium eller glas.

Produktion av ozon med hjälp av coronaurladdning är mycket vanlig för industriella tillämpningar. Generatorer som använder sig av metoden producerar ozon genom att kanalisera luft i ett coronaurladdningsrör. Ett starkt elektriskt fält gör att det uppstår plasma i röret. Plasman avskiljer syreatomer (O) från luften. Atomerna slås därefter ihop med syremolekyler (O₂) och resultatet blir ozon (O₃). Metoden genererar ozon i koncentrationer av 6 – 12 viktsprocent.

I Primozones generatorer tillämpas en teknologi som bygger på kall plasma. Kall plasma är en gas som är delvis joniserad och som kan skapas i rumstemperatur eller lägre temperatur. Processen utgår från ren syrgas som joniseras mellan två elektroder som är åtskilda av en isolerande barriär (dielektrisk barriär). Metoden är mindre energikrävande jämfört med andra metoder och kan producera högre koncentrationer av ozon (14 – 20 viktsprocent).

Många användningsområden för ozon

”Vi ser det som en stor fördel att våra ozongeneratorer är små, energieffektiva och att de kan generera höga koncentrationer av ozon”, konstaterar Anders Schening. ”Marknaden för vattenrening är stor och det finns stort antal applikationer som är intressanta för oss. Förutom rening av dricksvatten kan det handla om rening av processvatten i tillverkningsindustrin eller behandling av recirkulerande vatten på fiskodlingar”, säger Anders. ”Här följer några aktuella exempel på användningen av våra ozongeneratorer”, avslutar Anders.

Desinfektion av dricksvatten i Finland
Oulun Vesi WTP i Hintta i Finland har valt att ersätta sina gamla ozongeneratorer med ett system från Primozone. Kärnan i ozonsystemet är två energisnåla Primozone® GM12 ozongeneratorer. Vid Hintta används ozon för desinfektion av dricksvatten samt för borttagning av smak och lukt. Från en älv renar och distribuerar Hintta ca 800 m3 dricksvatten per timme till Uleåborgs invånare.

Pilotanläggning för bekämpning av bakterier i Helsingborg
Öresundsverket i Helsingborg är ett av Sveriges största reningsverk som enbart använder biologisk fosforavskiljning. Det innebär att inga kemikalier tillsätts för att rena vattnet från fosfor.

Ett problem är att under senvintern och våren sker tillväxt av en speciell typ av bakterier i avloppsreningsverket. Bakterierna orsakar stora problem vid reningsprocesserna och ett sätt att få kontroll över dem är att behandla avloppsvattnet med ozon. Primozone kunde genom detta projekt bland annat undersöka och verifiera ozondoser och inlösningsmetoder för att nå optimalt resultat med bästa möjliga ekonomi. Pilotprojektet är en del av bolagets industridoktorandprojekt i samarbete med Lunds Universitet, NSVA (Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp AB) och VA-Syd.

Artikeln publicerad i januari 2012

Vid den kraftiga utförslutningen på sträckan mellan Riksgränsen och Narvik finns stora energivinster att hämta

Det handlar mycket om energiförbrukning – samt slitage på bromsblock, hjul och räls – när ett tåg ska starta och bromsa. För ett malmtåg kan det röra sig om mer 8000 ton som ska sättas i rörelse eller bromsas. Potentialen för miljö- och kapacitetsvinster är stor om man kan optimera tågets rörelser och få det att flyta fram på en ”grön våg” i trafiksystemet.

Det svenska företaget Transrail har utvecklat systemet CATO (Computer Aided Train Operation) med syfte att effektivisera tågtrafiken. Systemet bidrar till att öka tågens punktlighet, minska deras energiförbrukning, öka linjekapaciteten, förbättra arbetssituationen för lokföraren, samt minska slitaget på fordon och räls. Grundtanken är att utnyttja tidsluckorna i tidtabellen och de tidsluckor som kan uppstå i den dagliga trafiken. Väntetid framför signaler eller vid mötesstationer är exempel på tid som kan användas för optimering av driften. Systemet håller just nu på att installeras av LKAB vid Malmbanan, samt av Arlanda Express för tågtrafiken till och från Arlanda flygplats.

Datorerna analyserar och styr tågets hastighet

”Optimal drift av trafiken på en hel bansträcka och av de individuella tågen kan inte uppnås med konventionella signalsystem”, konstaterar Per Leander, som är VD för Transrail Sweden AB. ”Föraren behöver både veta när tåget ska anlända till nästa station eller signal och hur tåget skall köras för att komma fram i rätt tid”, fortsätter Per. ”Tidpunkten och hastigheten påverkas av flera olika faktorer och för att kunna välja den optimala hastighetsprofilen behöver föraren kontinuerlig information. Vi har därför utvecklat systemet CATO som kan leverera sådan information”, konstaterar Per.

CATO-systemet består av en dator och en display som installeras i lokhytten på tåget samt en centraldator, som kommunicerar med Trafikverkets tågledningssystem. Konceptet för CATO bygger på att förse datorerna vid trafikledningscentralen med information om den aktuella trafiksituationen. Det kan exempelvis gälla förseningar, hastigheten för varje tåg på sträckan och var tågen befinner sig. Datorerna kalkylerar position, tid och hastighet för varje tåg. Systemet tar hänsyn till möten med andra tåg och de olika tågens tidtabeller. I centraldatorn beräknas de olika tågens körtider för att de skall kunna köras utan onödiga stopp eller inbromsningar och komma fram i rätt tid. Aktuell tågplan sänds till tågen via GSM-R digital radio. Ombord på tågen räknas denna information om till hastighetsprofiler, vilka gör att tågen uppfyller trafikledningens plan, samtidigt som de körs exempelvis så energieffektivt som trafiken tillåter. Denna körinformation visas för lokföraren på en display i lokhytten. Allt för att åstadkomma optimal körning inom ramarna för gällande tågtidtabell.

”Vi är övertygade om att datorbaserad styrning av tåg kommer att bli allt vanligare i framtiden, även om systemet kanske upplevs komplext i dag”, konstaterar Per Leander. ”CATO bidrar till optimal tågföring och minskar förarnas stress att inte förorsaka förseningar och att inte kunna köra på bästa sätt”, säger Per. ”Målet med vårt projekt var ursprungligen inte att utveckla en slutprodukt. Vi ville bidra till att det tas fram en specifikation, eller standard, som olika leverantörer skulle kunna använda vid utvecklandet av denna typ av tågstyrningssystem. Systemet omfattar olika delområden av järnvägsutrustning. I verkligheten har CATO blivit en slutprodukt, baserad på ett utkast till standard”, säger Per.

Malmtåg med eco-driving

Gruvföretaget LKAB deltar kraftfullt i projektet kring tågstyrning. Under utvecklingsfasen testade CATO i LKABs malmtrafik. Nu har LKAB köpt en CATO-licens och installation på samtliga IORE-lok pågår. Användningen av CATO, med koppling till Trafikverkets driftledningssystem, är en pusselbit i ambitionen att nå maximalt kapacitetsutnyttjande av Malmbanan mellan Riksgränsen och Luleå.
 Samtidigt bidrar CATO-systemet till att malmtransporterna blir upp till 20 procent energisnålare.

Malmtågens lok (IORE) är redan försedda med teknik för energiåtervinning och när tågen motorbromsar fungerar motorerna som generatorer. Det är särskilt värdefullt i den kraftiga utförslutningen på sträckan mellan Riksgränsen och Narvik. Även på sträckan mellan Malmberget och Luleå finns stora energivinster att hämta. Med hjälp av CATO kan malmtågen köras mjukare, vilket reducerar energianvändningen, samtidigt som slitaget på bromsar, hjul och räls minskar.

Systemet ökar även punktligheten i trafiken vilket minskar störningarna på Malmbanan. Därmed kan kapaciteten för malmtrafiken utnyttjas bättre.

Höghastighetståg med eco-driving

Även Arlanda Express har köpt CATO som ett led i företagets miljösträvanden och punktlighet. Installationer är på gång även här. ”Vi har mött ett stort intresse för CATO. Beställningarna från LKAB och Arlanda Express är mycket positiva och innebär att denna nya teknik nu definitivt är på gång. Vi har diskussioner om installationer med flera järnvägsföretag och inte enbart i Sverige”, avslutar Per Leander. Enligt Per ger systemet möjlighet till en väsentlig förbättring av järnvägstrafiken.

Artikeln publicerad i januari 2012

Miljöpåverkan uppstår i hela tillverkningskedjan och de miljöaspekter som uppmärksammats mest är vattenförbrukning, kemikalieanvändning, avfall och utsläpp av klimatgaser. Under senare år har konsumenter och olika frivilligorganisationer visat ökat intresse för de sociala förhållandena under framställningen av textilier.

I många av tillverkningsprocesserna är kemikalier inblandade och tillsätts ofta till produkten för att uppnå olika funktioner. Exempelvis anti­bakteriell behandling av sportkläder, flamskyddsbehandling av möbeltextilier, impregnering av allväderskläder, samt tillsats av biocider för att undvika mögel och skadeinsekter vid transport och förvaring.

Textilbranschen har tagit flera olika initiativ för att minska miljöpåverkan och förbättra de sociala förhållandena. Ett sådant exempel är Better Cotton Initiative, där H&M, Ikea, GAP, Adidas och ett antal andra företag har gått samman för att förändra den konventionella bomullsodlingen. Ett annat exempel är förteckningar över farliga kemiska ämnen som ska undvikas inom alla led inom textilindustrin. Slutligen finns det flera olika miljömärkningssystem för textilier, exempelvis Öko-Tex, Nordisk Miljömärkning Svanen, EU-Ecolabel och Svenska Naturskyddsföreningens Bra Miljöval.

Flera svenska textildesigners och forskare har tagit sig an hållbarhetsfrågan från en utgångspunkt där utvecklingen av smarta och miljöanpassade textilier är i centrum. Nya fibrer och smarta textilier kan nämligen ge både miljöfördelar och material med nya funktioner.

Miljöanpassad materialutveckling

Textilier består ofta av flera materialslag i olika kombinationer. Naturfibrer utgörs exempelvis av bomull, lin, hampa, ull, kokos eller silke och konstfiber kan bestå av polyester, polyamid, polyuretan och cellulosa. Inom textilbranschen arbetar man med miljöanpassning av båda fibertyperna.

”Miljöanpassat mode måste inte nödvändigtvis betyda att man återgår till konventionella naturmaterial, som lin, bomull och hampa”, konstaterar designern och företagsledaren Camilla Norrback vid camilla norrback AB. ”I min roll som designer har jag utforskat nya material och gjort plagg av bambu, återvunna PET-flaskor och sojafibrer. Arbetet med miljöanpassade kollektioner inleddes för tio år sedan och 2005 skapade jag begreppet ”Ecoluxuary”. Vi kompromissar aldrig i ambitionen att kombinera hög kvalitet, design och artistisk frihet med hållbar utveckling”, fortsätter Camilla.

”Vi har nyligen börjat använda sojafiber, som är ett mjukt och skönt textilmaterial med bra värmebevarande förmåga. Sojafiber brukar kallas för vegetabilisk kashmir och framställs av biprodukter från tillverkningen av exempelvis tofu och sojamjölk”, avslutar Camilla Norrback. Bilden visar en klänning som är tillverkad i sojafiber.

Klänning tillverkad i sojafiber

Ett annat exempel på nya material och framställningsmetoder i modebranschen är kläder gjorda i Tencel, som är ett mjukt och lätt tyg med många användningsområden. Tencel, som är det vanligaste varumärket för Lyocellfibern, tillverkas av samma råvara som viskos – alltså cellulosa från träd. Tillverkningen sker emellertid i ett slutet system där kemikalierna kan återanvändas många gånger. Resultatet blir lägre kemikalieförbrukning och minskade utsläpp av växthusgaser jämfört med cellulosamaterialen modal och viskos. Tenceltyger är biologiskt nedbrytbara.

Smarta textilier

Vid Textilhögskolan i Borås forskar Linda Worbin på smarta textilier. I begreppet smarta textilier ligger material som kan känna av och reagera på omgivningen. Kläder som blir svala när det är varmt, rutiga mönster som blir randiga, textilier som aktivt kan kontrollera ljudabsorptionen i ett rum, och gardiner som lyser upp i mörker, är exempel på funktioner som kan dölja sig under begreppet smarta textilier.

”Inledningsvis undersöker jag materialen ur ett estetiskt och funktionellt perspektiv, men jag ser stora möjligheter vad det gäller att bidra till hållbar utveckling”, säger Linda. ”Kan textilierna ändra mönster, form eller struktur får vi en mängd olika uttryck ur samma material. Ur miljösynpunkt är detta av stor betydelse då de flesta av oss känner ett behov av att byta ut och förändra kläder och andra textilier. Smarta textilier kan få flera liv, vilket är fördelaktigt med tanke på resursanvändning och avfallsfrågor”, konstaterar Linda.

Mistra Future Fashion

Stiftelsen för Miljöstrategisk Forskning (Mistra) satsar 40 miljoner kronor under fyra år i ett forskningsprogram som kallas Mistra Future Fashion. ”Låt modet leda samhället mot en mer hållbar framtid”, konstaterar Britt-Inger Andersson, idéutvecklingsansvarig vid Mistra. ”I programmet vill vi lyfta upp mode och demonstrera en industri med flera dimensioner. En verksamhet som står inför stora globala och miljömässiga utmaningar, men där det finns mycket kreativitet och innovationskraft”, fortsätter Britt-Inger. Forskningsprogrammet omfattar följande fokusområden:

• Marknader och affärsmodeller i förändring.
• Designprocesser och innovativa material.
• Hållbar konsumtion och kundbeteende.
• Policyinstrument.

”En del i Future Fashion handlar om nya fibrer och det händer mycket inom detta område. Både vad det gäller traditionella fibrer och nya material”, säger Britt-Inger. ”Vi som konsumenter kommer säkert att vilja använda bomull i framtiden, men den måste produceras på ett mer hållbart sätt. Slöseriet med vatten och kemikalier vid odling och produktion är för närvarande inte acceptabelt. Vi bör också se till att utnyttja resurserna bättre och återanvända fibrerna”, konstaterar Britt-Inger.

”Idag finns ny teknik, innovativa material och internationella initiativ som är lovande. Vidare skapar unga människors intresse för mode stora möjligheter till förändringar. Modeindustrin är global och nya synsätt kan snabbt få genomslag”, avslutar Britt-Inger Andersson vid Mistra.

Mindre trängsel och miljöslitage med samåkning

”Många företag och organisationer har strikta regler för hur längre och kostsamma tjänsteresor ska genomföras. Samma företag kan samtidigt ha väldigt lite kunskap om hur de mer vardagliga och kortare tjänsteresorna går till.

Exempelvis medarbetarnas val av transportmedel och vad resorna verkligen kostar i pengar och miljöbelastning”, konstaterar Marcus Fütö vid Lundaföretaget Omniflit. ”Vår uppfattning är att många företag lägger onödigt mycket pengar på sådana resor och att möjligheterna till samordning borde utnyttjas mycket bättre”, fortsätter Marcus. ”Vår affärsidé är att effektivisera tjänsteresorna men också underlätta transporterna till och från arbetet. I vår tjänst ligger en serversida och applikation för smartphone. Vi ser betydande möjligheter till att minska företagens kostnader och koldioxidavtryck”, säger Marcus Fütö.

Bättre kontroll över resorna

Omniflit har utgått från resebehoven hos företag och privatpersoner. ”Vår lösning ger företagen full kontroll över tjänsteresandet och tar fram information och statistik som kan hjälpa dem att göra smarta reseval i framtiden”, säger Marcus. I tjänsten ingår förbättrad planering av resor i tjänsten och det privata resandet. Marcus Fütö framhåller följande fördelar med Omniflits affärsidé:

• Effektivisering och automatisering av administrativa arbetsuppgifter som är knutna till körjournalerna.
• Tydligare uppföljning av alla utgifter i samband med resor.
• Matchning med andra resande som är på väg till samma mål. Detta minskar antalet taxi- och bilresor och beräkningar indikerar att utsläppen av koldioxid från resorna kan minska med 30 procent.
• Tjänsten hjälper företagets medarbetare ta kontakt med varandra för att organisera resor till och från jobbet. Vinsterna med sådan samåkning är exempelvis minskade kostnader, lägre koldioxidutsläpp, samt att behovet av parkeringsplatser för personalen blir mindre.
• Tjänsten kan också användas för planering av fritidsresor.

Mobilapplikationen är hjärtat i tjänsten

Tjänsten består av en serversida och en mobilapplikation. Kunden erhåller administrativa användarkonton på Omniflits hemsida och användarkonton för de anställda. Mobilapplikationen kan antingen laddas ner eller skickas direkt till medarbetarnas telefoner. Användaren kan efter installation enkelt logga in och boka en tjänsteresa. Applikationen föreslår då andra personer vid företaget som ska mot samma håll eller till samma plats. Det som gör applikation unik är att det går att beräkna olika personers resvägar och matcha dessa med varandra för att föreslå möjligheter till samåkning. Tjänsten föreslår endast samåkning när den inte medför en större omväg.

Användaren kan utnyttja applikationen på sådant sätt att han/hon slipper skriva körjournaler. Informationen sparas på Omniflits servrar och presenteras på ett överskådligt sätt för kundens administratörer. Exempel på användbar information är:

• Översikt av hur medarbetarna kör och reser för företagets räkning.
• Statistik om tjänsteresornas längd, tid, kostnad, miljöpåverkan och andra statistiska uppgifter. Informationen samlas i en databas kan presenteras på flera olika sätt, både övergripande och detaljerat.
• Det går att söka och filtrera bland resorna för att sammanställa information om resandet i en utvald enhet av företaget eller annat som kan vara av intresse.

Hitta personer som ska åt samma håll

Varje användare får en egen profil som går att utforma efter personens behov. Applikationen använder GPS-teknologi för att upptäcka lämpliga partners för samåkning. Genom att analysera resandet tar applikationen fram användbara grafer och statistik. Låt oss ge några praktiska exempel på hur Omniflits system fungerar.

• Just nu är du i Lund men i eftermiddag ska du åka till ett möte i Malmö. För att det hela ska fungera ska du ha en smart mobiltelefon där du installerat Omniflits applikation. Klicka på applikationen och undersök om det finns någon lämplig person att samåka med. Efter ett par klick har applikationen hittat personer som har liknande planer som du. Applikationen hittar också personer som regelbundet pendlar samma sträcka. Vidare gör Omniflit det möjligt för dig att kommunicera med förare och passagerare. Applikationen visar vägen och räknar ut ett lämpligt pris för resan. Du kan också föra över pengar till föraren och betala för din andel av resan.
• Du ska boka ett möte och funderar över bästa resvägen till mötet. Om företaget använder Microsoft Outlook för mötesplanering kan Outlook och Omflit integreras så att möten som bokas i Outlook dyker upp i Omniflits applikation och tvärtom. När du bokar mötet föreslår applikationen lämplig resväg. Vidare informerar tjänsten dig också om vilka andra som ska till samma möte, eller kanske till andra möten i närheten, och ger förslag till samåkning.
• Du har landat på Köpenhamns flygplats och ska åka till jobbet. Detta innebär en tågresa och flera resor med stadsbussarna. Något som kommer att ta minst 1,5 timme i restid. Genom att kolla med din smartphone så kan du se om det finns andra personer i ankomsthallen som ska åt samma håll. Det visar sig att en person från samma företag nyligen har landat och är på väg hem. Han har parkerat sin bil på den svenska sidan av Öresundsbron och efter 10 minuters tågresa kan ni gemensamt åka till företaget. Du sparar tid och pengar och slipper kånka på dina väskor på bussarna.

Omniflits kan kopplas samman med företagets emailsystem och integreras med olika typer av affärs- och lönehanteringssystem. Omniflit kommer inledningsvis att finnas tillgängligt för de mobila plattformarna iOS och Android.

Integriteten skyddas

Finns det ingen risk att systemet kränker medarbetarnas integritet. Ska chefen verkligen hålla koll på varje steg medarbetarna tar? Applikationen för inte en kontinuerlig logg av medarbetarens position och datainsamlingen är endast avsedd för företaget och de resor som rör arbetet. Privata resor sparas av den enskilde för att exempelvis analysera resorna och deras miljöpåverkan. Det är också enkelt dela med sig av informationen på sociala medier. ”Med Omniflit sparar du både tid och pengar samtidigt som du får träffa nya intressanta människor. Dessutom värnar du om miljön”, avslutar Marcus Fütö.

Artikeln publicerad i januari 2012