Ofta beskrivs samhällsekonomisk utveckling som en resa från en jordbruksbaserad ekonomi, via industrialisering, till ett tjänstesamhälle. Och visst ligger det något i den beskrivningen. Kring förra sekelskiftet jobbade en klar majoritet av svenskarna inom jordbruket.

Denna 3D-skrivare kan bara skriva ut plastdelar, men målet är att det ska vara möjligt att skriva ut kretskort och metalldelar i framtiden.

Idag är det bara några få procent som är sysselsatta i den branschen. Andelen anställda inom industrin växte fram till runt 1960, men har sedan dess minskat. I stället är det idag tjänstesektorn som utgör den tveklöst största sektorn vad gäller antalet anställningar.

Materiella ting fortsatt viktiga

Detta betyder dock inte att vår konsumtion av materiella ting har minskat. Tvärt om. En större andel av de produkter som vi konsumerar produceras dock utanför landets gränser; en naturlig utveckling av den ökande ekonomiska integrationen. Importen som andel av BNP har ökat de senaste decennierna, och det är nästan per definition olika typer av materiella produkter som importeras.

Produktion och transport av varor kommer alltså fortsatt vara en viktig del av den svenska ekonomin. Och den svenska varukonsumtionen kommer därmed också vara ett viktig område inom vilket det kan göras miljömässiga förbättringar.

3D-printers – vår tids fax

En teknik som potentiellt kan bidra inom detta område är så kallade 3D-skrivare. Dessa gör för tredimensionella saker vad faxen gjorde för tvådimensionella. Man kan skapa kopior av ett original som finns på en annan ort och därmed undvika att fysiskt transportera originalet några längre sträckor. Vill man ha ett dokument transporterat behöver man inte skicka det med brev, man kan skicka en digital representation av dokumentet som sedan kan omvandlas till en fysisk kopia av dokumentet i fråga hos mottagaren.

En 3D-printer låter sändare och mottagare göra samma sak, fast med tredimensionella ting. Egentligen krävs två saker: en 3D-skanner och en 3D-skrivare. 3D-skannern läser av föremålet – dess design och uppsättning. Vanligast är att detta görs genom att en laser roterar kring föremålet, och tiden det tar för laserstrålen att reflekteras mot objektet genererar information om dess fysiska struktur.

3D-skrivaren återskapar objektet efter de instruktioner som 3D-skannaren levererar. Då ritningen finns digitalt öppnar sig också möjligheten att i ett mellansteg modifiera originalet. På så vis kan trasiga föremål återskapas och lagas i processen.

Affärsmässiga fördelar

I dagsläget är föremålen som kan återskapas tämligen enkla. Främst i valet av material – nästan alla 3D-skrivare bygger upp sina kopior av plast – men också i sin struktur. Men det är något som är på väg att ändras. Hittills har, av samma anledning, många av de produkter som producerats i 3D-skrivare varit prototyper. Men i takt med att tekniken förfinas ökar också möjligheten att producera färdiga produkter. Och idag räknar man med att över 20 procent av det som ”skrivs ut” i 3D-skrivare är just slutprodukter.

Det finns affärsmässiga fördelar med tekniken. Att omvandla en idé till en prototyp som kan säljas in hos investerare blir billigare och enklare. Dessutom ökar möjligheten till individanpassning av produkter, samtidigt som massproduktionens skalfördelar kan bibehållas.

Miljömässiga fördelar

Men det finns också uppenbara miljömässiga fördelar. En av dessa härrör från den lägre materialåtgången som tekniken innebär. Orsaken är att den additiva process, där tunna lager läggs på varandra tills den färdiga produkten har byggts upp, minskar spillet vid tillverkning genom att material som inte används för ett visst lager kan återanvändas i nästa.

En mer detaljerad och anpassningsbar tillverkningsprocess möjliggör också mer optimerade designer. Materialöverskott och ineffektiva standarder kan ersättas av individuellt anpassade produkter. Det sparar såväl material som vikt, vilket i sin tur sparar miljön. Ett exempel på detta är ett projekt i Filton i England, där man skriver ut flygplansdelar. Där har man lyckats minska vikten på delarna med 60 procent. Och viktminskning är kritiskt inom flyget; en minskning av vikten med ett kilo ger besparingar på 3 000 dollar per år till följd av minskad bränsleåtgång. En vinst såväl för ekonomin som för miljön.

Och kanske mest intuitivt av allt: 3D-skrivare möjliggör lokal produktion, vilket minskar behovet av transporter. Det finns inget behov av att producera en produkt på andra sidan jorden och sedan transportera den till slutkonsumenten. I stället för att köpa produkten kan man tänka sig att konsumenten köper ritningen, och skriver ut produkten lokalt. På så vis minskar behovet av långväga transporter, och därmed också utsläppen av växthusgaser.

Det löpande bandets sista dagar?

Tekniken är ännu i sin linda. Men i takt med att processen utvecklas kan allt fler och mer komplexa föremål skannas in och skrivas ut. Mest uppseendeväckande är kanske forskaren Adrian Bowyer, som utvecklar en 3D-skrivare som kan skriva ut en kopia av sig själv; en 3D-skrivare som skriver ut 3D-skrivare helt enkelt. Kanske kommer 3D-skrivaren skapa en omvandling av produktionsprocessen så som vi känner den. Kanske kommer den storskaliga massproduktionen, som dominerat sedan Henry Fords dagar, ersättas av en mer lokal och specialanpassad process. Det skulle öppna för väldigt intressanta ekonomiska fenomen, men också möjliggöra miljömässiga förbättringar.

Artikeln publicerad i juni 2011