Att utnyttja de kraftiga vattenströmmar som finns i världshaven för att producera energi är en mycket lockande tanke. Denna energikälla är nämligen väldigt omfattande och finns tillgänglig i stora delar av världen. Vattenströmmar är inte bara förnyelsebara, utan dessutom en naturkraft som på ett tillförlitligt och kontinuerligt sätt kan producera energi. Att faktiskt kunna tämja vattenkraften har däremot visat sig vara en svår utmaning, både när det kommer till vågorna vid vattenytan och strömmarna under ytan.

Sekelslånga tester

Redan i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet försökte amerikanska ingenjörer fånga kraften i olika vattenströmmar. De olika motorer som testades längs södra Kaliforniens stränder slog dock aldrig igenom. Trots att flertalet fullskaliga kraftverk byggdes fungerade ingen av dem riktigt. Konstruktionerna överlevde helt enkelt inte havets krafter. År 2008 lanserades världens första moderna vattenströmsanläggning i stor skala i Portugal, ca 5 km utanför landets kust. Målsättningen var att skapa energi via vågkraft, en teknik som Miljönytta tidigare skrivit om i Vindens kraft lagras i havet. Satsningen utanför Portugals kust övergavs dock efter ett par månader på grund av tekniska fel. Det företag som står bakom projektet försöker nu förbättra vågkraften i ny försöksverksamhet utanför Skottlands kust. Samtidigt byggs vad som kan bli världens största vågkraftsanläggning utanför Lysekils kommun i Sverige. Medan tekniken för att få energi från vågkraften håller på att bemästras riktas också fokus mot undervattenströmmar.

Havets kraft är enorm, både på och under ytan.

Kraft från undervattensströmmar

I haven finns omfattande krafter vid olika höjder. Praktiskt sett kan man därför tänka sig att få energi från såväl havsytan, likt den anläggning som byggs utanför Lysekil, som från havsbotten och förstås alla djup däremellan. Att bygga anläggningar på havsbotten har fördelen att anläggningarna inte behöver flyta, utan kan byggas på fast botten. Tekniken för undervattensanläggningar kan, något förenklat, skapas genom att motsvarigheten till vindkraftverk byggs i havsbotten. En fördel med att bygga kraftverken i havens botten jämfört med på land är att vatten har högre densitet än luft. Även när vattenströmmarna rör sig långsammare än luftströmmar kan de därmed generera mer kraft. Också i detta fall finns dock utmaningar, både när det kommer till att bygga kraftverken under vattenytan och att undvika att de förstörs av havens våldsamma krafter.

Tekniken drivs på i Skottland

Även när det kommer till undervattenskraften har Skottland legat i startgroparna ett tag. Företaget Scottish Power har redan genomfört preliminära tester med vågkraften genom att sänka en gigantisk undervattensturbin i det snabbflytande kustvattnet utanför Orkneyöarna. Den ensamma turbinen genererade då en megawatt elektricitet, nog för att försörja ca 500 hushålls behov. I juni 2012 utannonserade företaget att en uppsättning turbiner snart ska byggas, för att placeras utanför Skottlands västkust. Också i Norge samt i andra delar av Storbritannien sker försök med att producera el från undervattensströmmar. Den utlovade satsningen från Scottish Power kommer dock sannolikt bli den absolut största i världen, då målsättningen är att producera el för 5 000 hushåll.

Det återstår att se om de satsningar som idag sker på vågkraften, vid vattenytan såväl som under den, kommer att bära frukt eller inte. Potentialen finns onekligen där. Att tekniken tar lång tid att utveckla beror på att havens kraftiga strömmar inte bara medför en omfattande energikälla som kan utvinnas, utan också enorma påfrestningar för konstruktioner i haven. Dessutom är den tillgängliga tekniken idag, av förståeliga skäl, mer fokuserad på att bygga på land än på haven. När de tekniska lösningarna för att få förnyelsebar kraft från haven väl finns tillgängliga finns dock omfattande potential för dem att spridas till de många länder i världen som har havskuster.

Artikeln publicerades i november 2012