Fisk och skaldjur är en väsentlig del av den globala livsmedelsproduktionen, men också en resurs som länge har behandlats oaktsamt. Fångsterna från hav, sjöar och vattendrag har planat ut, medan fisk- och skaldjursodlingen blivit allt mer expansiv. I framtiden behövs än mer akvakultur – men med mindre miljöbelastning. Odling i slutna ekosystem kan eliminera läckage av näringsämnen och kemikalier och oönskad blandning med naturliga populationer. Mobila fiskodlingar på öppet hav kan bli en övergång till vattenbruk som efterliknar naturliga stim.

Fisk och skaldjur är både energieffektiva och nyttiga livsmedel, och hör med en årsproduktion på cirka 150 miljoner ton till de viktigaste resurserna för att livnära världens växande befolkning; för över en miljard människor utgör de den primära proteinkällan.

Omkring hälften av all fisk och skaldjur som vi äter är vildfångad, och hälften är odlad – en snabbt växande andel – och kommer till övervägande delen från öppna odlingar i asiatiska vattendrag och kustområden.

Både vildfångst och odling är förknippade med sina respektive miljöproblem. Det industriella fisket kan leda till utfiskning genom större uttag än vad bestånden långsiktigt klarar. Bruket av tveksamma och ofta urskillningslösa fångstmetoder ökar risken, och gör att även andra arter än de sökta påverkas. Vid räktrålning, exempelvis, kan över 80% av fångsten utgöras av bifångst, som inte utnyttjas.

Fisk och skaldjur är den primära proteinkällan för över en miljard människor.

Fisk och skaldjur är den primära proteinkällan för över en miljard människor.

Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO har bara 20% av de vilda fiskbestånden kapacitet för bärkraftigt ökat utnyttjande, övriga befinner sig på eller bortom gränsen för vad de kan producera.

Odling – ett hållbart alternativ?

Odling i vattenbruk och akvakulturer har vuxit fram delvis som ett mer hållbart alternativ till det traditionella fisket. Men även odlingen har baksidor. Den löser för det första inte problemet med utfiskning, eftersom odlad rovfisk i allmänhet ges vildfångad fisk som foder. Detta gäller till exempel lax; den saluförda laxen är också till största delen odlad.

Ett annat problem är lokal övergödning och försämrad vattenkvalitet, till följd av näringsläckage från de ofta extremt individtäta odlingarna; tätheten skadar också fiskarna direkt och skapar grogrund för skadedjur och sjukdomar, som även tenderar att sprida sig vidare till vilda bestånd.

Nya foder och slutna system

En förhoppning för att göra framtidens fiskodlingar mindre miljöbelastande är att kunna utveckla fodersorter till odlad rovfisk med större andel råvara från alternativa källor. Det kan röra sig om vegetabiliska, alg- eller jästbaserade foder – där jästen till exempel kan odlas på restprodukter från massaindustrin.

Ett annat lovande utvecklingsspår är så kallat integrerat multitroft vattenbruk. Där odlas flera arter tillsammans, i mer eller mindre slutna, balanserade system eller näringskedjor – där även grödor kan inlemmas, genom att vattnet cirkuleras till odlingskärlen. I det sistnämnda fallet talar man om akvaponiska system – en vidareutveckling av hydroponisk odling (där man odlar utan jord, direkt i näringslösning). Balansen mellan ekosystemets delar upprätthålls med hjälp av kväveomvandlande bakterier.

Ett enkelt exempel på multitroft vattenbruk är att odla musslor och fisk tillsammans. Potentialen är dock avsevärt vidare: sådana system kan även placeras på land, och odlingsbassänger i urban miljö kan bli en form av lokalodling – med minskade livsmedelstransporter som möjlig miljönytta. Företaget Svensk Fiskodling hoppas till exempel kunna inleda storskalig gösodling i Stockholm i närtid.

Mer naturlig odling

En tredje idé för framtiden bygger på att försöka få bukt med de problem som koncentrationen av många individer till ett litet område för med sig. Tanken är att ersätta statiska massodlingar i kustnära kassar med mobila, autonoma enheter som i likhet med naturliga fiskstim kan röra sig fritt på öppet hav tills de vittjas – man kan se det som en mellanform mellan dagens odlingar och livsbetingelserna för vilda populationer. Därmed skulle lokala effekter på vattensystem och känsliga kustområden kunna elimineras.

I stället för dagens nätkassar tänker man sig stora, rigida, motordrivna burar som är tåliga nog för att klara öppet hav och större djup. Ett exempel är Aquapods, som utvecklas av företaget Ocean Farm Technologies. Aquapods är geodetiska sfärer sammanfogade av trekantiga nätpaneler. Hawaii Oceanic Technology utvecklar en struktur de kallar Oceansphere, efter liknande principer.

Framtidens massodlade fiskar kanske kan röra sig fritt likt naturliga fiskstim?

Framtidens massodlade fiskar kanske kan röra sig fritt likt naturliga fiskstim?

I framtiden är visionen att odlingsburarna skall göras allt mer autonoma, automatiserade och fjärrövervakade – kanske anslutna till bojar med solpaneler för framdrivningen.

Framtidens ökade livsmedelsbehov kommer att inbegripa ett ökat utnyttjande av marina livsmedel och därmed en allt mer omfångsrik odling av fisk och skaldjur. Samtidigt står det klart att det finns stort utrymme för miljöförbättrande åtgärder. Ett lovande forsknings- och utvecklingsarbete talar ändå för att framtidens fiskodlingar kommer att kunna producera mer och samtidigt reducera sitt ekologiska fotavtryck. Då kan vi också minska belastningen på de ansträngda och utarmade vilda bestånden i hav, sjöar och vattendrag, så att denna viktiga resurs kan tas till vara på ett långsiktigt hållbart sätt.

Artikeln publicerades i november 2013