Asteroidbrytning – gruvbrytning i rymden – har på kort tid gått från att vara stoff för science fiction till något nära förestående. Nya lagar om utvinning av rymdresurser har underlättat för företagsbildningar, och flera aktörer inom rymdindustrin förbereder projekt. Det kan både avlasta miljön och på sikt bidra till att utöka den.

Jordnära asteroider. Bild: ESA – P.Carril.

Jordnära asteroider. Bild: ESA – P.Carril.

Ett antal sällsynta metaller är kritiska för tillverkning av elektronik och nödvändiga i mycket miljöteknik som solceller, vindkraftverk, elfordon och bränsleceller. Att få tag i dessa i tillräcklig mängd hänvisar utvinningen till allt mer svårtillgängliga reserver. Återvinningen av exempelvis metaller växer i både omfattning och effektivitet, men nyutvinning kommer ändå att behövas under överskådlig tid för att tillgodose det växande behovet.

Gruvdrift är till sin natur förknippat med mer eller mindre omfattande miljöingrepp, och måste göras med varsamhet och styras till tåliga områden för att inte påverka vattenkvalitet, naturmiljöer och människors hälsa.

Men bortom planetens gränser finns de sällsynta metallerna och många andra resurser i praktiskt taget obegränsad mängd. Om vi kunde utvinna metaller och andra ämnen från rymden och föra ned dem hit så skulle miljön på jorden kunna avlastas från gruvdrift, samtidigt som resursbasen skulle kunna växa oerhört. Himlakroppar som asteroider är dessutom livlösa klippor, utan ekosystem som kan påverkas negativt av processerna.

Eric Anderson, en av grundarna av pionjärföretaget Planetary resources, föreställer sig små, kostnadseffektiva rymdskepp, 10-20 kg tunga, utrustade med sensorer och kameror:
”Svärmar av sådana kommer snart ge en bättre och mer detaljerad uppfattning om en malmkropp en miljon mil från jorden, än vad vi har av en malmkropp dold i jordskorpan.”

Asteroidbrytning skulle dessutom på längre sikt kunna skapa förutsättningar för att utforska och skapa helt nya levnadsmiljöer bortom jorden. Om man inte behöver lyfta alla råvaror och bränsle ur gravitationsfältet blir rymdfart och kolonisering av rymden avsevärt billigare och mer genomförbart.

Himlakroppar rika på tillgångar

Solsystemet rymmer miljontals asteroider; kollisionsfragment från andra himlakroppar som kretsar kring solen. De flesta asteroider finns i ett bälte mellan Mars och Jupiter, men inte alla. Omkring 13 000 av de hittills kända räknas som jordnära objekt, inom rimligt räckhåll för rymdfärder – och varje år upptäcks 900 nya.

Asteroiderna är rika på resurser. Platinametaller, vatten och industrimetaller är de kategorier som pekats ut som mest intressanta. Vi vet att det finns is på många asteroider, och tunga metaller som på jorden smält och sjunkit mot kärnan finns där att mer eller mindre skopa upp från ytan.

Platinametallerna – platina, palladium, iridium, rhodium, ruthenium och osmium – är väsentliga för elektroniktillverkning och krävs för en fjärdedel av jordens tillverkade produkter. De är också så sällsynta på jorden att det kan vara lönsamt att föra ned dem hit. En enda asteroid tros kunna innehålla mer platinametall än hela den mängd som hittills utvunnits på jorden.

Vatten kan användas för att tillverka raketbränsle, genom att separera syre och väte. Att utvinna det ger en möjlighet att etablera bränsledepåer för rymdexpeditioner. Även metaller, som järn, nickel och kobolt, kan bli användbara råvaror för tillverkning i rymden.

Företag i startgroparna

Idén med asteroidbrytning är inte ny, men nu har teknikutvecklingen gjort den till en realistisk möjlighet. Enligt internationella avtal kan himlakroppar i sig inte mutas in, utan tillhör alla – men en ny lag antagen i USA (Commercial Space Launch Competitiveness Act of 2015) ger den som lyckas utvinna resurser från en asteroid rätt att också dra kommersiell nytta av dem. Det har öppnat ett intresse från privata aktörer.

Flera företag står i startgroparna för att starta prospektering och kommersiell brytning i rymden.
Planetary resources är ett av dem, och testar för närvarande system genom satelllituppskjutningar.

Moon Express riktar in sig på månen snarare än asteroider, bland annat med syftet att utvinna Helium-3. Det är en stabil isotop av Helium, extremt sällsynt på jorden men rikligt förekommande på månen, som skulle kunna användas som fusionsbränsle. Företaget planerar uppskjutningar under 2017.

Företaget Deep Space Industries i Kalifornien är en annan aktör i den nya industrin. De har visat upp en undersökningssond de kallar ”Firefly” och avser att testa den under 2016. En större sond, ”Dragonfly” är tänkt att även kunna återvända med material till jorden, kanske så tidigt som 2018.

Det handlar i alla dessa fall om automatiserad brytning med robotteknik. Första steget är att identifiera och undersöka lämpliga asteroider, sedan att utveckla sätt för själva brytningen. I brist på gravitation kommer brytningsapparaturen att behöva förankras mot asteroidens yta – harpunering är en föreslagen metod – men den låga tyngdkraften är samtidigt en tillgång, som gör det mindre energikrävande att förflytta malmen.

De tidsperspektiv som företagen själva redovisar är anmärkningsvärt korta – men mycket händer redan. Sannolikt skulle det vara en stor hävstång för utvecklingen, inte minst av miljöteknik, om ambitionerna blir verklighet. Och som Eric Anderson frågar sig:
”Skulle det inte vara fantastiskt om all tung industri på jorden – tillverkning, gruvdrift och energiproduktion – en dag förflyttades någon annanstans, så att jorden istället kunde vara en grön planet att leva på?”

Artikeln publicerades i mars 2016.