Världsekonomins globalt utsträckta värdekedjor är svåra att överblicka. Nu utvecklas verktyg för spårbarhet som låter företag och andra aktörer följa upp hållbarhetsambitionerna hela vägen till råvarornas källa.

Det är företagen som på många sätt har börjat kliva fram som klimatambitionernas utförare. När USA från officiellt håll svajat i sin inställning till internationella utsläppsåtaganden och till slut även i juni 2017 lämnat Parisavtalet, är det näringslivet som symptomatiskt tagit bladet från munnen och varit desto tydligare: under parollen ”We are still in” har hundratals och åter hundratals företag tillsammans med städer och organisationer formulerat att de tänker fortsätta arbeta mot en koldioxidneutral framtid.

Inte minst beskrivs det som en nödvändighet för konkurrenskraften. Faktum är att klimatarbete och trovärdighet i hållbarhetsfrågor har blivit en lönsamhetsfaktor för företagen: det tillgodoser en kundefterfrågan, och ger positiva effekter i form av starkare varumärken, lojalare kunder och underlättad rekrytering.

Globala lösningar på globala problem

Livsmedelsprodukter är sammansatta av råvaror från jordens alla hörn, som hanterats i komplexa värdekedjor som är svåra att överblicka. Svenska livsmedelsföretag har gjort ett branschåtagande att bara använda certifierad palmolja.

Att företagen mer än politiken hamnar i fokus är naturligt när ljuset allt mer riktas mot lösningarna – där finns förmågan till teknikutveckling, innovation och kunskapsöverföring. Men företagen har också en strukturell fördel som länder saknar: de är globala aktörer i sin naturliga verksamhet. Klimatutsläppen är en global utmaning som inte tar hänsyn till gränser mellan länder och regioner – utsläppen på ett ställe gör liten skillnad där men bidrar till en stor och riskabel världsomspännande påverkan tillsammans med många andra. Det gör att det är svårt att möta den politiskt och med lokala åtgärder. Men i den moderna, globaliserade ekonomin är det företagen som verkar på samma globala arena, med leverantörskedjor och transportnätverk som sträcker sig över världen och korsar gränser.

Idag är uppemot 80 procent av världsproduktionen uppbyggd genom multinationella företag som samordnar globala värdekedjor och nätverk av samarbetspartners. Fragmenteringen av produktionen över gränserna ger många fördelar – tillverkningen blir kostnadseffektivare, och tillväxten ökar. På miljöområdet öppnas möjligheten att sprida grön teknik och kunskap mellan länder genom nätverken, och få en naturligt gränsöverskridande plattform för att driva hållbarhetsreformer. Men världshandeln är ett mycket komplext system, med stora inbördes avstånd, och det är svårt att överblicka även för företagen själva.

80 procent av utsläppen döljs i värdekedjan

Utsläppen i leverantörskedjan är i genomsnitt fyra gånger så stora som ett företags direkta utsläpp, och i takt med ökad medvetenhet har många företag börjat ställa mer aktiva krav på sina leverantörer. Möbeltillverkaren Kinnarps till exempel, beskriver hur företaget tagit fram ett webbaserat system för att ta in information från leverantörer och ställa krav på dem – samtidigt som man själva upplever allt tuffare hållbarhetskrav från stora globala företag. Rapporten Global Supply Chain Report 2017 visar att företag uppnår allt större utsläppsbesparingar genom att arbeta aktivt i värdekedjorna, att de studerade leverantörskedjorna under året sparat mer än Frankrikes årliga utsläpp, och att en grupp ledande företag formulerar krav både när det gäller utsläpp, avskogning och vattenfrågor.

En studie från Stanford från februari 2018 beskriver situationen som ”ett både halvfullt och halvtomt glas”: av 449 analyserade företag vidtog hälften aktiva hållbarhetsåtgärder i värdekedjorna, från certfieringar till utbildningar för leverantörer. Men i många fall sträckte sig kraven ännu inte vidare, till leverantörernas leverantörer – något som till stor del beror på oförmåga. Företagen vet helt enkelt inte alltid vem de köper från i förlängningen.

Hållbart producerade råvaror

Sojaexport från Brasilien kartlagd med spårbarhetsverktyget Trase.

En stor del av produkters miljöpåverkan ligger i råvarornas ursprung. Många företag gör utfästelser om att använda hållbart producerade råvaror, inte bidra till avskogning, och välja leverantörer som uppfyller hållbarhets- och certifieringskrav – men i praktiken har det ofta varit svårt även för företagen att få en tydlig och transparent bild av hur det ser ut i änden på värdekedjan, i enskilda plantager och skogar i Brasilien, i Kongo eller på Borneo. Att sätta upp certifieringsvillkor och hållbarhetskriterier är en sak – att verkligen verifiera att de efterlevs i varje led är en annan och komplex apparat.

Ett paket kakor på hyllan i närbutiken innehåller ingredienser från runt om i världen, som hanterats och processats av diverse mellanhänder på vägen, i leverantörskedjor som spänner över flera länder. Att avgöra om palmoljan i just det odlats på ett ansvarsfullt sätt eller bidragit till avskogning kräver att man kan koppla den till en viss odling – en information och transparens som helt enkelt inte funnits att få fram.

Palmolja – ett exempel på komplexiteten

Palmolja – den mest använda vegetabiliska oljan i världen – är ett intressant exempel på en miljöfråga som inte låter sig beskrivas i enkla, svartvita termer. Å ena sidan har produktionen ofta förknippats med stora problem, som skogsomvandling, miljöpåverkande monokulturer och tveksamma arbetsförhållanden. Den koncentreras till Sydostasien men fördelas på miljontals odlare. Å andra sidan har palmoljan unika fördelar: den är för det första oerhört resurseffektiv och kan ge femdubbel avkastning jämfört med alternativa oljegrödor, och dess egenskaper gör att den kan användas istället för de ifrågasatta härdade fetterna. På grund av det har den blivit ett bärande fundament för livsmedelsförsörjningen – nästintill oundgänglig för livsmedelsindustrin, i kosmetik och som matfett i utvecklingsmarknader – och odlingen ger viktig försörjning för många människor.

Palmoljan kan knappast ersättas eller bojkottas i sig för att få bukt med problemen, utan lösningen måste vara att styra efterfrågan till ansvarsfull produktion. Till exempel har de svenska livsmedelsföretagen därför gjort ett gemensamt branschåtagande att all palmolja i svenskproducerade livsmedel ska vara certifierad – ett initiativ som ökar öppenheten och spårbarheten, och stimulerar marknaden för ansvarsfullt producerad palmolja. Men för att följa upp ambitionerna och garantera ursprunget krävs nya verktyg för spårbarhet.

Transparensen ökar med nya verktyg

Ett aktuellt exempel är initiativet Trase (Transparency for Sustainable Economies). Det är ett verktyg som tagits fram av Stockholm Environment Institute (SEI) och brittiska Global Canopy Programme (GCP) för att spåra råvarorna bakom produkter, i första hand sådana som bidrar till avskogning runt om i världen – som palmolja och soja – och därmed ge både företag och konsumenter ett redskap för att ställa krav.

Satellitbilder och sensordata kan vävas ihop med data om leveranser, transaktioner och handelsflöden och ge en realtidsbild med upplösning ned till enskilda fält av hur odlingar påverkar skogstäcken och vilka leverantörer som köper från dem. Den utveckling som vi nu börjar skymta konturerna av och som sannolikt kommer att bli allt tydligare i framtiden är att nya tekniska lösningar och visualiseringsmetoder börjar användas brett för att öka transparensen och genomlysa handeln.

Hållbarhet genom värdekedjan efterfrågas allt mer direkt av konsumenter och investerare. Fler och fler företag sätter ambitiösa hållbarhetsmål i hela livscykeln och ser att miljö- och affärsnytta blir synonyma begrepp. Samtidigt finns det ännu ett glapp mellan ambitionen och förmågan att förmedla den i den globaliserade ekonomins utsträckta och svåröverblickbara värdekedjor – men med storskalig sammanställning av data och nya metoder kommer det att bli enklare att på ett tydligt sätt spåra strömmar av råvaror till deras ursprung, och det kommer att göra kravställandet kraftfullare.

Artikeln publicerades i februari 2018.