I en anläggning på Kemira Kemis industriområde bedriver Scandinavian Silver Eel ålodling. En del går till konsumtion – och 70 procent sätts ut i vattendrag för att stärka den rödlistade arten.

Vid Scandinavian Silver Eel i Helsingborg odlas glasål i ett sjuttiotal bassänger. Foto: Scandinavian Silver Eel.

Den europeiska ålen (Anguilla anguilla) har en fantastisk förmåga att överleva, men den och andra ålar hotas på många ställen i världen. Många rätter med ål betraktas som delikatesser och ett av hoten mot ålen är att den hamnar på smörgåsbordet. Det största hotet är emellertid svårigheten för fisken att vandra i de naturliga leder den följt under hundratals år. Ålen är sedan länge en rödlistad art i Sverige.

”Genom att sätta ut odlad ål i Sverige och andra länder gör vi faktiskt naturen en tjänst. Under årens lopp har vi satt ut mer än 40 miljoner ålyngel”, berättar Richard Fordham, som är VD på Scandinavian Silver Eel.

Startade som en industriell symbios

”Ålodlingen inleddes för mer än trettio år sedan som en symbios med Kemira Kemi i Helsingborg. Vid tillverkningen av svavelsyra uppstod nämligen spillvatten som höll en temperatur på 25°C. Nästan perfekt för ett växande ålyngel. År 2005 hotades vi av nedläggning eftersom odling av ål av naturliga skäl inte tillhörde kemibolagets kärnverksamhet. Efter en del turer fick jag och fyra andra personer möjlighet att köpa bolaget och vi är fortfarande ägare till Scandinavian Silver Eel. Efter att svavelsyraproduktionen minskade byggdes anläggningen om till ett system där dricksvatten renas, syresätts och cirkulerar mellan bassängerna. Varje år hanterar vi miljontals ålar i ett sjuttiotal bassänger. Det krävs massor av pumpar, fläktar och blåsmaskiner och det är tyvärr en ganska energikrävande process”, konstaterar Richard Fordham.

Djur med unika egenskaper

”Ålen är ett intressant djur med unika egenskaper. I en ålodling utvecklas cirka 75 procent av individerna till små hanar som oftast väger mindre är 200 gram. I ett vattendrag utvecklas i stället cirka 95 procent av individerna till honor som växer sig stora och kan väga 1 – 1,5 kg. Populationstätheten påverkar alltså ålens kön och lever individerna tätt i odlingsbassänger blir det oftast hannar. Lever de glest som i svenska sjöar blir det nästan alltid honor”, berättar Richard.

”De flesta känner nog till att den europeiska ålen vandrar till Sargassohavet i Atlanten, nordost om Kuba och Bahamas, där den fortplantar sig. Det är en resa på omkring 700 mil som tar sex till nio månader. Larverna (Leptocephali) färdas med Golfströmmen tillbaka till Europa och utanför kusten genomgår larven en omvandling till en glasål. Glasålarna söker sig till sötvatten där de växer upp till silverålar (blankål, vandringsål). Ett problem är att fördämningar kan hindra glasålen att vandra i sötvattnen. Fördämningen gör att glasålen blir kvar på samma ställe och svälter ihjäl eller blir uppäten. När silverålen efter 10 – 20 års tillväxt i sjöar och andra vattendrag ska vandra tillbaka till Sargassohavet möter många individer döden i vattenkraftverkens turbiner. Mellan 70 och 90 procent av ålarna dör i samband med passage av en turbin”.

”I våra nordiska vatten kan det ta upp till tjugo år innan ålarna söker sig tillbaka till Sargassohavet som silverålar. Under de senaste årtiondena har tyvärr antalet glasålar som kommit tillbaka från Sargassohavet minskat kraftigt och djuret kan anses som allvarligt hotat. Därför är vårt arbete med utsättning av ålar ytterst angeläget” fortsätter Richard Fordham.

Ålodling för konsumtion och utsättning

Huvuddelen av de ålar som odlas sätts ut i svenska vattendrag. I storleksordningen en miljon glasålar sätts ut varje år. Foto: Scandinavian Silver Eel.

”Vår verksamhet bygger på att importera glasål från floden Severn i Storbritannien och odla ålen i vår anläggning. Efter cirka tre månaders karantän har mer än 95 procent överlevt och därefter sätts ungefär 70 procent av ålarna ut i vattendrag i Sverige och andra europeiska länder. Utsättningsprogrammet finansieras av bidrag från EU, Havs- och vattenmyndigheten, vattenkraftbolag, fiskevårdsföreningar, privatpersoner, ålfiskare och oss själva. Den ål som sätts ut på uppdrag av den svenska staten ska vara i vatten som är fria från vandringshinder så att ålen kan vandra vidare till Saragassohavet för att föröka sig”.

”Scandinavian Silver Eel är det enda företaget i Sverige som odlar ål för konsumtion och ungefär 30 procent av de ålar vi föder upp hamnar på matbordet. Livsmedlet är certifierat och det rör sig om ungefär 120 ton per år. Det går faktiskt åt ungefär en miljon ålar att producera 150 ton. Den största marknaden är Nederländerna och ungefär 90 procent av det vi producerar hamnar där. I Nederländerna förädlar man traditionellt små hanålar på omkring 150 gram till framförallt rökta delikatesser. Resten av ålarna säljs i Sverige och hamnar hos fiskgrossister, fiskaffärer och rökerier”.

Skonsamt fångst och odling förbättrar situationen

”Ålen är rödlistad men vi räddar inte arten genom att sluta äta den. Genom att skonsamt fånga ålar i England och odla dem i våra bassänger blir det tillräckligt med ålar för konsumtion och utsättning i vattendrag. Under de senaste trettio åren har vi levererat över 42 miljoner individer till svenska vattendrag och mer än tjugo procent av ålarna överlever. Hur många som hittar tillbaka till Sargassohavet vet vi dock inte. Det finns vissa tecken på att antalet glasålar som återvänder från Sargassohavet har ökat under de senaste tio åren. Vi ser en tydlig förbättring i ålens situation genom utveckling av bättre metoder för att fånga och ta hand om den levande ålen. Samtidigt finns det ett antal hot, exempelvis illegalt fiske av glasål. Vi kan bidra med att försöka sätta ut mer ål, men det måste samtidigt ske en förändring i hur man skyddar det legala glasålfisket”, avslutar Richard Fordham.

För närvarande bygger företaget ett växthus för akvaponi (produktionen av fisk och växter tillsammans). Fisken står i fokus och det primära målet med att införa växter i systemet är att förbättra kvaliteten på vattnet i odlingen och därigenom effektivare kunna utnyttja vattnet som tillförs anläggningen. Samtidigt kan kväve, fosfor och koldioxid från fiskodling bindas i växterna som odlas.

Artikeln publicerades i mars 2018.