Vegafish

Man odlar räkorna i sluten akvakultur inomhus, och genom att utnyttja spillvärme och restprodukter i ett väl avstämt system blir odlingen världsunikt miljöeffektiv.

Vegafish har inlett odling av den efterfrågade jätteräkan i Sverige, i samarbete med Findus. Man odlar i sluten akvakultur inomhus, och genom att utnyttja spillvärme och restprodukter i ett väl avstämt system blir odlingen världsunikt miljöeffektiv. En bioflock av mikroorganismer upprätthåller balansen så väl att vattnet inte behöver cirkuleras. Och de första ynglen är redan på plats.

I en industrilokal i Uppsala, inte långt från kraftvärmeverket, spritter det av liv i ett brunskimrande tropiskt vatten. Här har bassängerna precis tagits i besittning av 300 000 yngel, grönlistade jätteräkor som importerats från Florida. Nu väntar tre månaders tillväxt i det 30-gradiga vattnet, innan de är färdiga för skörd.

Det ångar av fukt mellan de korrugerade plåtväggarna. Räkorna vill ha varmt i vattnet, och det är också det klimat som mikroorganismerna som används i processen trivs bäst i. För uppvärmningen tillförs returvärme från fjärrvärmenätet, och över de plastomslutna odlingstankarna hänger UV-lampor som stimulerar algtillväxten.

De nyinflyttade själva gör dock inte så mycket väsen av sig. Hygienkraven är höga, och för att alls få komma i närheten av dem måste man ha skyddskläder; de bottenlevande räkorna är dessutom väl dolda av den ogenomträngligt brungröna så kallade bioflock som omgärdar dem i vattnet.

Mikrorganismer ger både foder och näring

”Bioflocken är en blandning av olika typer av mikroorganismer – bakterier, alger, jäst – som agerar både som foder och reningssystem. Mikroorganismerna blir foder åt räkorna, men de bryter också ned avföringen från räkorna och renar vattnet. Egentligen utfodrar jag aldrig mina räkor, utan jag utfodrar alltid bioflocken”, berättar Matilda Olstorpe, VD för Vegafish AB och docent i mikrobiologi vid SLU. Hon understryker att det är symbiosen i hela processen som är unik:

”Det är att det är ett helt slutet system. Vi fyller upp vatten från början, och sedan har vi det vattnet kvar och jobbar med det hela tiden. I vanliga fall bygger man upp en bioflock men släpper ut den igen när man är klar med en odling.”

Även traditionellt odlas räkor tillsammans med alger, i utomhusbassänger. Algerna tar dels upp kvävehaltigt avfall från räkorna och utgör föda åt dem – ett system som dock är notoriskt svårt att hålla i balans. Fördelen med bioflockmetodens bakteriedominerade sammansättning av alger och mikroorganismer är att odlingen kan flyttas inomhus, till en kontrollerad miljö. Först då kan alla parametrar i processen styras i detalj – temperatur, ljus, näringstillförsel och vattenkvalitet – vilket i sin tur gör det möjligt att finjustera balansen i det avgränsade ekosystemet för att få det att fungera optimalt. När systemet väl trimmats in blir det robust mot förändringar. Vattenkvaliteten blir i hög grad självreglerande.

”Grunden, det vill säga bioflocken, är något man har hållit på med sedan 5000 år tillbaka, det är inte något nytt. Det nya är helhetsmiljötänket; att vi kopplar ihop det med spillvärme, och använder de näringsflöden som finns tillgängliga för att mata bioflocken med”, berättar Matilda Olstorpe. Hon beskriver akvakultur i slutna system som ett koncept som utvecklas och kommer mer och mer:

”Det börjar bubbla upp runtom i hela världen. Sedan kan det vara mer eller mindre hårdraget hur slutet det är, beroende på var man är och hur regelsystemen ser ut i respektive land.”

Resurseffektivt genom samarbete

Den världsunika anläggningen i Uppsala invigdes nyligen av Landsbygdsministern (strax innan räkorna kom på plats, för att inte riskera den ömtåliga karantänen). Men den är bara det ena benet i verksamheten, en mindre försöksanläggning. Även en fullskalig produktionsanläggning är under uppbyggnad, i Bjuv.

”Uppsala har vi valt för att vi har en närhet dels till universitetet, och dels till Arlanda när vi importerar yngel. Och till SVA; vi måste skicka dem på provtagning när de kommer för att garantera att de inte har sjukdomar med sig in”, förklarar Matilda Olstorpe och fortsätter:

”Nere i Bjuv räknar vi med att byggnationen ska vara klar inom en månad så att vi kan börja flytta in larver där också, och sedan öka upp produktionen under hösten. Sedan tar det lite tid att få alla näringssystem stabila och fungerande optimalt. Vår placering där är för att vi har ett samarbete med Findus.”

I samarbetet står Vegafish för själva odlingen och utvecklingen av metoden. Findus i sin tur bidrar med restvärme från sina fryshus och med spillprodukter, till exempel ärtor och fiskrester, som nu blir foder till bioflocken istället för att gå till biogas. Findus står också för de följande leden i form av frysning, paketering, distribution och försäljning.

”Där finns markområden i direkt anslutning till deras anläggning, så vi får nära till värmekällan och minimerar transporterna. Framöver ser vi möjligheter att bygga ut anläggningen i Bjuv, men vi vill också gärna öppna på andra ställen för att ha en färskvaruproduktion nära kunderna”, säger Matilda Olstorpe med viss framtidstro i rösten.

Räkorna tros bli konkurrenskraftiga och hållbara även ekonomiskt, tack vare låga transportkostnader och användningen av resurser som annars gått till spillo – både foder och låggradig värme, som annars är svårutnyttjad (se även filmen ”Öppen fjärrvärme”).

Stor efterfrågan på miljövänligt odlade jätteräkor

Andelen av fisk och skaldjur som är odlad har ökat, delvis som ett mer hållbart alternativ till det traditionella fisket – men odlingar som utfodrar med vildfångad fisk belastar fortfarande fiskevattnens bärkraft (se även artikeln ”Framtidens fiskodlingar”). Traditionella odlingar har också ibland förknippats med näringsläckage och sjukdomsproblem:

”Vi måste odla, och vi bör odla på ett sätt som inte påverkar den omgivande miljön så pass mycket som traditionella odlingar gör – man måste tänka lite mer cirkulationsmässigt. Det är bara att titta på det svenska regelsystemet, som idag helt och hållet förutsätter att man släpper ut lika mycket som man tar in i foderväg – så vi faller lite utanför ramarna med vårt system”, säger Matilda Olstorpe.

11140233_855932247830971_8718677777983587776_n

Odlingen är ett helt slutet system. Vi fyller upp vatten från början, och sedan har vi det vattnet kvar och jobbar med det hela tiden.

I synnerhet är odling av jätteräkor en hantering som haft dåligt rykte. Påverkan på mangroveträsken är ett problem, stor antibiotikatillförsel ett annat. Men Vegafishs koncept ändrar på kalkylen:

”Vi påverkar ju inte den omgivande miljön på det sättet. Vi jobbar med slutna processer både när det gäller näringsämnen och vatten, så att vi inte ska släppa ut någonting. Vi har klimatskal runt byggnaden och runt bassängerna. I de här systemen kan vi inte heller använda antibiotika eftersom det skulle slå ut vårt eget mat- och reningssystem – så här jobbar vi istället förebyggande, för att ha bra vattenkvalitet hela tiden och inte få några sjukdomsutbrott”, upplyser Matilda Olstorpe, och fortsätter:

”Sedan är det de socioekonomiska aspekterna. Läser man till exempel ASC-standarden kan man bli ganska mörkrädd; det finns klara och tydliga regler för att man inte ska piska sina anställda – och att de finns inskrivna säger förstås en del om vilka problem som den traditionella odlingen har förknippats med”.

ASC är en av flera globala hållbarhetsmärkningar för odlade fisk- och skaldjursprodukter. Certifieringarna är dock inte alltid anpassade för den som är först ut med nya tekniska landvinningar, och Vegafish, som håller på att genomföra den dokumentation som krävs för att bli både ASC- och kravmärkta, stöter på vissa komplikationer:

”Vi räknar med att få processerna ASC-märkta under året. Allt inte är tillämpligt på oss, det finns inga regler för inomhusodling ännu – så vi diskuterar hur man kan utgå från vad som finns om dammodling och anpassa det. Men det är ju så miljövänligt det går, så det finns ett gemensamt intresse”, påpekar Matilda Olstorpe.

Inte bara räkor

Valet att fokusera på jätteräkor beror på den traditionella odlingens baksidor – just där finns ett stort behov av miljöeffektiva alternativ, och en stor efterfrågan. Men konceptet är mer allmängiltigt, och ambitionerna sträcker sig längre. Ivern lyser igenom när Matilda Olstorpe berättar om allt som finns kvar att göra:

”Det går att odla andra arter efter samma principer. Kanske inte våra svenska arter, som är mer köttätande – men alla fiskar som filtrerar sin föda ur vattnet. Vi vidareutvecklar systemet kontinuerligt tillsammans med de forskare som står bakom oss, och inser att det finns massor med saker att göra – det står aldrig still, det kommer nya idéer hela tiden!”

Artikeln publicerad  i maj 2015