Sverige påverkar klimatet genom produktionens utsläpp, och genom produktionen utomlands av det vi importerar. Men vi exporterar också lösningar som sänker utsläpp i flera led, ofta med mångfalt större effekt. I en sammanlänkad värld är i slutändan alla utsläpp globala.

Hur ser Sveriges klimatpåverkan ut? Hur har den förändrats? Det är en fråga med flera svar. Klimatfrågan handlar i grunden om halten koldioxid i atmosfären. Atmosfären vet inte av några gränser mellan länder eller regioner. Ett ton koldioxid är ett ton koldioxid, och påverkar det globala klimatet lika mycket oavsett var det släpps ut eller vilken sektor eller process som gett upphov till det.

Enligt Naturvårdsverkets officiella statistik släpptes det 2014 ut 54 miljoner ton koldioxidekvivalenter från Sverige. En tredjedel kommer från inrikes transporter, en fjärdedel från industrin. Trenden är att utsläppen minskar: 2014 var de 24 procent lägre än 1990. El och biobaserad fjärrvärme istället för olja, deponiförbud och utsläppsminskningar inom industrin är några stora anledningar, men de flesta sektorer har bidragit.

Siffran ovan är ett mått på utsläpp av produktion inom landet. Men vi påverkar också klimatet genom vår konsumtion. En del av utsläppen i andra länder kommer från tillverkning av produkter som vi importerar, för direkt konsumtion och som insatsvaror.

Utsläppen från svensk konsumtion var ungefär 105 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2013 –siffran bygger på internationell statistik och är mer osäker. De totala konsumtionsutsläppen har i alla fall varit på omkring samma nivå sedan början av 90-talet. Andelen som sker i andra länder har däremot ökat – vi har exporterat en del av våra utsläpp, genom ökad import.

Även om man räknar in de exporterade utsläppen släpper vi ut mindre idag än vi gjorde inom landet på
70-talet. Det visar att tillväxt inte behöver ge större utsläpp: om utsläppen hade vuxit i takt med BNP skulle de ha mer än fördubblats sedan dess.

Men inte heller konsumtionsperspektivet ger hela bilden. Förutom utsläppen inom landet och utsläppen i andra länder från vår konsumtion, påverkar vi också de globala utsläppen på ett tredje sätt. Samtidigt som vi har en ekonomi där tjänsteinnehållet ökar och många varor importeras, så är vi också en ledande industrination med stor export. Internationellt sett producerar vi klimateffektiva varor, och när vi exporterar dem ger det stora utsläppsminskningar utomlands.

”Genom att hela tiden öka effektiviteten så har svenskt stål, trots att det genererar relativt stora utsläpp i Sverige, ändå varit betydligt mer effektivt jämfört med mycket annat stål som produceras på andra håll i världen. Och därmed har även då klimatnyttan ändå varit ganska stor. Och det är många såna exempel som vi kan lyfta fram tror jag från svenskt näringsliv trots allt”, säger Johan Kuylenstierna, Stockholm Environment Institute, till Miljönyttapodden.

”Om vi köper ett kilo stål från Kina och jämför det med ett kilo stål från Ovako, då släpper Ovakos processer ut, hör och häpna, 92 procent lägre koldioxid. Egentligen behöver vi släppa ut mer koldioxid i Sverige för att världen ska släppa ut mycket mindre”, förklarar Göran Nyström, chef för Marknad och Teknologi på stålkoncernen Ovako.

Hur mycket utsläpp det kostar att producera våra exportvaror är bara ena sidan av myntet. För att veta vilken skillnad vi gör som land, måste man också räkna in alternativkostnaden: hur stora utsläpp skulle varorna vi exporterar ha orsakat om de istället producerats på världsmarknaden, utan den koldioxideffektiva teknik vi har här? ”Länder ska ta ansvar för utsläpp de kan påverka.

Åtgärder som minskar utsläpp globalt ska inte bestraffas, och åtgärder som ökar dem ska inte belönas. Och alla länders bidrag ska kunna summeras till de faktiska globala utsläppen. Varken produktions- eller konsum- tionsredovisning uppfyller det. Man måste räkna in vilken alternativ produktion som exporten ersätter”, förklarar Astrid Kander, professor i miljöekonomisk historia, som forskar på teknikjusterade koldioxidfotav- tryck.

Den här effekten kan vara svår att kvantifiera, men vårt klimatavtryck beror på alla tre komponenterna – och de griper in i varandra. Eftersom vi är ett litet land, är den tredje faktorn på många sätt den viktigaste. Sverige står för ungefär en promille av världens utsläpp, och om vi tog bort den svenska konsumtionen helt skulle effekten på klimatet ändå bli helt försumbar. Men när vi exporterar miljösmarta produkter får vi en hävstångseffekt bortom vår litenhet som land.

Det finns svenska innovationer som enskilt har sänkt utsläppen runtom i världen mer än hela landets årsut- släpp. När exempelvis svenskt höghållfast stål ger effektivare dieselmotorer, släpper de motorerna ut mindre än de som skulle ha suttit där annars – varje gång de körs, och i hela världen:

”Sedan vi började sälja det här för 15 år sedan, så har vi sparat över 120 miljoner ton koldioxid – just den typen av produkt i dieselbilar. Det är inte vi exklusivt som har gjort det, men stålet var en avgörande komponent för att kunna åstadkomma det. Att jämföra med Sveriges årliga utsläpp på 50 miljoner”, berättar Göran Nyström.

I den svenska skogen, som täcker två tredjedelar av landets yta, har vi också en stabil kolsänka. Skogen växer och bidrar med ett nettoupptag av koldioxid: varje år avverkas mindre än tillväxten. Förutom den direkta koldioxidinlagringen uppstår en substitutionseffekt när skogsråvara ersätter fossil råvara, och sammanlagt handlar det om 60–70 miljoner ton koldioxid per år.

”Sveriges utsläpp” är egentligen ett konstgjort begrepp – våra utsläpp är sammanflätade med omvärldens. I statistiken hänförs utsläpp till länder eller branscher, men det fångar aldrig hela bilden. Alla utsläpp görs av människor, som lever i en globaliserad värld med utbyte över gränserna. Varor importeras och exporteras. Teknik och idéer överförs mellan länder, och varje sektor som orsakar utsläpp skapar också värde som gör andra sektorer effektivare. Vi har en stor utrikeshandel, och handlar mer med utvecklingsländer där industrin inte ännu är lika koldioxideffektiv. Men handeln i sig ger dem medlen att utvecklas och komma ikapp. När vi försöker minska utsläpp är det i grund och botten oväsentligt var vi gör det – långt viktigare är att insatserna görs där det är enkelt, billigt och effektivt, så att vi får maximal effekt.

”Oavsett om utsläpp sker i Sverige eller i ett annat land, så är det fortfarande globala utsläpp. Det spelar egentligen ingen roll var du släpper ut ett ton koldioxid. Så kan du genom att ha en väldigt effektiv produktionsprocess i Sverige totalt sett minska utsläppen, så är det att föredra. Även om den fortfarande genererar utsläpp i Sverige”, poängterar Johan Kuylenstierna.