Johan Gerklev som är gäst i dagens avsnitt är hållbarhetschef i Sverige på ett av världens största byggföretag, Skanska,där han under 20 år varit en drivande kraft i att etablera ett grönt perspektiv på byggande. 2015 nominerades han till Sveriges bästa hållbarhetschef för sitt långsiktiga och målmedvetna engagemang. Konkret har det handlat om miljömärkta hus, ISO-certifiering och hållbarhetsstrategier. Johan menar att det är lönsamt att förebygga miljöproblem, att stora företag måste gå före – och att allt är möjligt genom nytänkande.

TOBIAS: Välkommen Johan, känner du igen dig i presentationen?

JOHAN: Det är ju svårt när man skall recensera sig själv, men det finns väl en del fakta som helt klart stämde i presentationen, att jag varit länge i Skanska och att jag har ägnat mig åt både de gröna och hållbarhetsfrågorna.

TOBIAS: Under lång tid.

JOHAN: Under lång tid.

TOBIAS: Det är inte någon tvekan om ditt engagemang, eller hur?

JOHAN: Nej, den sitter där klockrent.

TOBIAS: Jag tänkte först ska vi göra några snabbfrågor för att komma igång, sen tänkte jag vi pratar om miljöproblemens omfattning i världen och vad byggbranschen har för roll i det här. Vad man har bidragit till för påverkan och hur man kan minska den påverkan framöver. Är hållbarhet lönsamt?

JOHAN: Ja, hållbarhet är lönsamt, sen kan man möjligtvis säga att det beror lite på hur du lägger kalkylen, men att hållbarhet är synonymt med lönsamhet skulle jag vilja säga ja. Det som ibland är problemet som sagt det är att antingen du har för kort tidshorisont eller möjligtvis att din kalkyl inte är fullständig. Du exkluderar vissa kostnader som faktiskt finns, men som du som individ eller som företag eller möjligtvis som samhälle inte belastas av i dagsläget. Så rätt utförd kalkyl så är hållbarhet alltid lönsamt.

TOBIAS: Ja, det kanske har något gemensamt med den här frågan, kan man bygga långsiktigt hållbart och billigt samtidigt?

JOHAN: Jag skulle vilja säga att det är synonymt. Det är billigast att bygga hållbart långsiktigt. Det är absolut det bästa du kan göra.

TOBIAS: Men det blir väl en högre initial kostnad?

JOHAN: Ja, då måste man skilja på kostnaden och på något sätt investeringen på det här viset. Det kan vara dyrare att ha en initial kostnad, men över tid så blir det här billigast. Det har en bättre investeringseffekt genom att tidigarelägga en pengaström för att där hämta hem pengarna sedan på sikt.

TOBIAS: Är kortare bygglovshantering för gröna hus en bra idé?

JOHAN: Det finns många så kallade administrativa styrmedel som skulle kunna vara lockande, och tittar vi på våra olika marknader så jobbar man lite olika med de här frågorna, och där tror jag att Sverige skulle kunna ta till sig lite. Det finns exempel där man får bygga lite högre, man får bygga lite mer om du bygger grönt, det här är från bland annat vår marknad i USA. Eller att du får en snabbare hantering som du var inne på, eller till och med faktiskt att du går före i bygglovskön. Alla de där sakerna har ett värde för företagen, och det är klart, då blir det ännu mer lockande att bygga grönt.

TOBIAS: Ja. Är det en bra idé att sätta solpaneler på alla nya hus?

JOHAN: Ja, det börjar vara en väldigt god affär. Så kan man väl säga återigen det beror lite på läget, det är klart att om det är norrsida, möjligtvis om du har en fastighet framför som skymmer så försämras i dagsläget kalkylen, men utvecklingen av solceller är också rätt snabb så även i lite sämre solläge så börjar det här bli väldigt intressant. Har du en lite längre tidshorisont så är det lönsamt, men tidshorisonten ligger någonstans mellan 10 och 15 år. Vill du hämta hem pengarna snabbare, då är solceller i dag i Sverige åtminstone. inte klockrent, men i andra delar av världen, med ett högre elpris, med mer sol och så vidare, så är det en mycket bra investering.

TOBIAS: Är hållbart byggande framför allt en branschfråga eller en samhällsfråga?

JOHAN: Det måste vara en samhällsfråga, för byggandet är en del av samhället där det egentligen inte går att bygga hållbara byggnader om vi inte också bygger en hållbar infrastruktur. Eller om vi bygger en hållbar försörjning av städerna och samhället. Så byggandet måste ses i ett mycket större sammanhang än ett enskilt hus eller en enskild fastighet.

TOBIAS: När blir byggbranschen koldioxidneutral?

JOHAN: Ja, det finns ju ett mål satt när det ska vara uppsatt, och vi som företag har satt ett mål också när vi ska landa ner detta, till 2050. Och det kommer kräva jätteinsatser. Jag skulle vilja säga att det är egentligen … det är inte frågan om vi ska göra det, utan det är bara frågan hur snabbt ska vi göra detta? 2050 är väldigt bra mål i dagsläget, och det kan behöva vässas.

TOBIAS: Vad är viktigast, energieffektiva hus eller miljösmartare byggprocesser?

JOHAN: Det blir det klassiska svaret, både och på något sätt. Historiskt sett så har driften varit en helt dominerande miljöpåverkan i byggsektorn, men i takt med att man byggt allt mer energieffektivt, energisnålt och där man till och med nu börjar producera sin energi på fastigheterna, så har den andelen av byggandets miljöpåverkan minskat. Då ökar vikten och betydelsen över byggprocessen, och valet av material, transporter, byggteknik och så vidare. Så att vi behöver fortsätta att bygga väldigt energieffektivt och kanske landa ner i att bygga på sikt noll- och plusenergihus och samtidigt jobba väldigt intensivt med vår byggprocess.

TOBIAS: Det var uttömmande redan där i snabbkollen. Jag tänkte gå vidare. De flesta verkar vara överens om att vi inte lever tillräckligt hållbart på den här planeten. Hur skulle du beskriva problemet?

JOHAN: I grunden skulle man kunna kalla det en överkonsumtion, och egentligen en överkonsumtion baserat på egentligen någon som tillhandahåller nyttigheterna. Då kan man väldigt enkelt landa ner i vissa fundamentala saker som människan faktiskt är beroende av. Det är ju syre, det är vatten och det är mat. Och alla de här sakerna är det egentligen naturen som förser oss med, och i dagsläget så överutnyttjar vi de system som faktiskt är de system som vi är helt beroende av, och sen har vi lite mer lyxkonsumtion också för att göra livet ännu roligare på något sätt. Och ska vi kunna resa, vi ska kunna bo, vi ska kunna ha nöjen och så vidare, men i grunden så är det en överkonsumtion. En överkonsumtion som dels tar egentligen för mycket resurser, alltså vi konsumerar mer än vad som tillskapas, men vi har också ett utsläppsproblem i den här konsumtionen på något sätt. Vi överutnyttjar också naturens renande effekt, så vi är dels beroende av naturen för att producera, men naturen är lika viktig för egentligen omhänderta de restprodukter som blir följden av vår konsumtion, och det är där den balansen, det finns inte, och därför är vi icke i ett hållbart samhälle.

TOBIAS: Men mycket av det vi konsumerar går ju att utveckla väldigt miljöeffektivt. Skulle man inte kunna tänka sig att vi fortsätter konsumera, men att vi måste producera på ett annat sätt?

JOHAN: Jag håller helt med, möjligheterna är gigantiska. Jag brukar säga att i grunden så är vi som människor och de metoder och den teknik vi har utvecklat är egentligen ruggigt ineffektivt, och det är klart att med ingenjörskonst, med naturvetenskap och uppfinnarrikedom så går det här att göra på ett helt annat sätt. Det är bara att titta på lilla bilen som tidigare gick på diesel eller bensin, och hur mycket av bensinen eller dieselet gick egentligen till att transportera dig och mig? Väldigt, väldigt få delar. Vi är nere på procent. Detta är egentligen likadant på de flesta områden. Vi kan ta lilla glödlampan också. De flesta köper en glödlampa för att få belysning, och så tittar man på den klassiska glödlampan där kanske 96, 97 % av energin faktiskt gick till värme istället, och 3, 4 % blev ljus. Det är ineffektivt så det bara sjunger om det, och skulle vi kunna hantera de frågorna och komma upp i en effektivitetsnivå som är mycket rimligare, kanske 50, 60, 70 %, då har vi löst många av de här problemen vi står inför. Vi som konsumenter tycker jag är ibland lite korkade. Jag brukar dra en liknelse med glödlampan och mjölken. Alltså en glödlampa vet inte de flesta att de får väldigt lite utav, men om du skulle handla en liter mjölk, du köper en liter och så kommer du hem och så ska du hälla upp den i glaset, och så är det bara tre centiliter, då hade du blivit jätteförbannad och gått tillbaka till affären och undrat ”vad är detta för skitsak? Det är ju en liter i förpackningen men när jag häller upp den så får jag bara ut tre centiliter”. Hade vi haft samma synsätt på många av våra produkter, då hade vi som konsumenter drivit fram mycket effektivare och energismartare och klimatsmartare produkter.

TOBIAS: Ja. Vad har byggbranschen för roll att spela i att lösa de här utmaningarna?

JOHAN: Byggbranschen är en stor aktör i samhället, både i form av BNP, i form av det omfattande material som man faktiskt omsätter och hur man påverkar samhället, så vi är en viktig aktör, och skulle på något sätt kunna vara en än större motor i omställningen till det hållbara samhället. En hel del av samhällets produkter hamnar i byggnader eller i infrastrukturen. Man brukar faktiskt kalla oss 40 %-sektorn. Vi förbrukar 40 % av materialen, vi förbrukar 40 % av samhällets energi, sen kanske detta har ändrat sig lite, men i runda svängar så vi påverkar miljön, vi påverkar samhällena väldigt mycket.

TOBIAS: Alla processer blir mer effektiva. Hur ser du utvecklingen framöver då? Hur ska den påverkan minskas?

JOHAN: Det viktiga tror jag är på något sätt, det är liksom att man börjar lägga på ett långsiktigt perspektiv, ett livscykelperspektiv, för att få med alla delar i kedjan, så att det inte är någon del i den här kedjan som inte gör sin del av arbetet på något sätt. Om gruvindustrin har gjort sin del och effektiviserat och gjort en massa, så går det vidare sen till stålindustrin och sedan så kommer det vidare till kanske materialtillverkare och sen hamnar det i byggprocessen, och sen bygger vi någonting. Använder vi då för mycket stål eller betong eller trä eller vad det är, så har vi ju inte gjort vår del av kakan, så alla delar behöver effektiviseras. Och i grunden så är vi nere på de där talen som faktiskt gäller för glödlampan. Vi måste effektivisera med kanske en 80-90 % i samhället för att det här ska vara möjligt. Vi måste vara så pass smarta som människor för att vi ska leva i balans med naturens förmåga.

TOBIAS: Ja. En bidragande orsak till byggindustrins utsläpp handlar ju om cement, i vilken utsträckning kan man göra cement i framtiden med mindre påverkan? Eller kan man välja andra material?

JOHAN: Självklart så blir det här en svårare fråga än att bara säga byt det ena till det andra. Man skulle kunna vända på den och säga byt bort bensinen och så tankar ni bara med förnyelsebart och så ska det komma från etanol. Vi skulle inte kunna odla så mycket etanol så att det skulle täcka bensinförbrukningen. Så att man måste på något sätt attackera det med att börja med att minimera förbrukningen på något sätt, och använda den på rätt sätt och i rätt mängd. Sen tror jag det finns en hel del att göra i dagens tillverkning av cement. Du kan använda förnyelsebara bränslen. Du kan effektivisera din cementproduktion och sen finns det när det gäller cementen så har man rent kemikaliskt, så får du koldioxid i den processen och den måste då vi givetvis på något sätt tillsammans med då branschen hitta metoder så att vi kan omhänderta den koldioxiden. Och så finns andra material som har sina fördelar och sina nackdelar, men effektivisera, rätt material på rätt plats så kommer vi kunna göra väldigt mycket.

TOBIAS: Den andra faktorn som genererar påverkan, det är själva livslängden av huset. Vad kan man göra för att minska påverkan på sikt under husets livslängd så att säga?

JOHAN: Ja, den stora delen i livslängden, det är egentligen på något sätt göra det mer beständiga material. Om vi då kopplar tillbaka till cementen och betongen så är det ett väldigt beständigt material som … det varar länge, men att underhålla sin byggnad, att se till att energianvändningen under drift är väldigt låg. Men sen också möjligtvis när byggnaden har tjänat ut, att du kanske till och med kan återanvända element, byggdelar, och i senare led kanske återvinna materialet så att därmed minska ner på resursförbrukningen.

TOBIAS: Men det verkar finnas en konflikt. Byggbranschen vill bygga ambitiöst för att det ska hålla i 100 år och det ska dra lite energi, men för den som då ska köpa byggnaden från början så kanske det blir en högre kostnad. Hur hanterar man den här konflikten?

JOHAN: Jag tror att det finns mycket i byggandet att göra för att på något sätt göra det här effektivare, göra det smartare. Tittar man på effektiviseringsarbetet i byggbranschen så ligger vi efter vad den traditionella industrin faktiskt har gjort. Det går att göra rätt mycket för att kapa kostnader som egentligen inte har någonting att göra med att du får låga driftskostnader, låg energiförbrukning eller ett hållbarare byggande, utan det handlar egentligen om en effektivare produktionsapparat. Från det att du planerar bygget tills att du lämnar över det till den som köper det eller som ska använda byggnaden. Där finns jättemycket att göra. Det finns slöserier, stilleståndskostnader och sådant som egentligen bara tickar pengar utan att generera något värde. Men att säga att det är hållbarhetsdelarna som driver upp byggkostnaden, det skulle jag bestämt säga att det är inte fallet. Det finns andra kostnader som är mycket mer väsentliga.

TOBIAS: Men jag kanske har missförstått eller så har det förändrats, men för sju, åtta år sen så sades det att passivhus är alldeles för dyra. Det är ingen som är intresserad att betala så mycket, även om det ger väldigt låga energikostnader på sikt så blir det en hög initialkostnad.

JOHAN: Och då tror jag det är viktigt att man har i åtanke att när de första passivhusen kom så var det egentligen prototyper. Det är ungefär som när bilindustrin släpper sin första prototyp, ja, inte katten har den kostat de här 200, 300 eller 400 tusen som den sen gör när den kommer till produktion, utan den har kostat kanske en, två, tre, fyra, kanske tio miljoner. Så de första passivhusen skulle jag vilja säga, det var prototyper. Hade man standardiserat detta och gjort det på ett annat sätt så hade kostnadsläget minskat radikalt. Nu har det gjort det med ökad kunskap, så man har inte alls de där påslagen i dagsläget på passivhusen som de du nämner för fem, tio år sen. Dessutom så finns det en ytterligare potential att effektivisera det hela, så återigen skulle jag vilja säga det är ett industriellare synsätt som är grunden för att få ner kostnaderna. Det avgörande blir inte att du isolerar mer eller har det lite tätare, det är inte där kostnadsmassan sitter.

TOBIAS: Men om man hade utvecklat en standard säger du, varför gjorde man inte det då?

JOHAN: Byggandet är i dagsläget väldigt lokalt. Det är också till många delar på något sätt inte gjort för att man ska återupprepa på samma sätt som man gör i övrig tillverkan i industrin. Du har samma metoder, du har samma maskiner, du har samma människor, och det är klart att då blir det ju mycket effektivare. Alltså ett vanligt bygge i dag, då är det egentligen, du ritade lite nytt, du ändrar någonting här, det kommer lite nya aktörer in. Du får en underleverantör och lite nya människor, och alla de här ska samverka i det här projektet. Hade du haft samma lag, hade du haft samma teknik, hade du samma grundkomponenter som du hade flyttat runt, så hade du fått en mycket effektivare produktionsapparat. Det kan vi se i det konceptet som vi har utvecklat tillsammans med Ikea som vi kallar BoKlok. Ett väldigt rationellt sätt att bygga kostnadseffektiva och hållbara byggnader som folk har råd med. Hög standardisering, kunderna är jättenöjda med det, men också till en prisbild på något sätt som vanliga människor har råd med.

TOBIAS: Är det en komplicerande faktor att olika kommuner ställer olika krav?

JOHAN: Ja, man ställer olika krav på olika sätt skulle jag vilja säga. Det är nog snarare vart det som på något sätt möjligtvis försvårar en del. Sen i grunden så tror vi ju att det är bra att kommunerna är pådrivande, eftersom det har varit ett litet för svagt tryck från övriga delar från den statliga apparaten. Exempelvis från myndighetssidan.

TOBIAS: Och Skanska är ett stort företag och verksamt i 40 länder tror jag. Det måste ju vara en oerhörd mängd olika standarder man måste förhålla sig till. Går det att få några stordriftsfördelar då? Det måste vara svårare att effektivisera.

JOHAN: Det finns ju inte samma logik som det gör i möjligtvis i bilindustrin som är då mycket mer standardiserad, och där man har gjort detta under lång tid. Byggandet har varit lokalt, har varit nationellt. Och en högre grad av gemensamma standarder kommer ju gynna den här branschens utveckling, det är självklart.

TOBIAS: Ja, vad är dina önskemål då? För att effektivisera och få bättre processer helt enkelt. Vad skulle hjälpa er att uppnå bästa möjliga förbättring?

JOHAN: Grunden i det effektiviseringsarbetet som industrin ändå har gjort är att man har en långsiktighet i det hela. Man väljer sina leverantörer eller sina partners och så arbetar man successivt med dem under en längre tid egentligen. Vi tror också att det här kanske, också för vår del, behöver vara gentemot faktiskt våra kunder också, där vi tillsammans med dem utvecklar över tid byggandet. Och vi kan se där vi har gått in i så kallat strategiskt partnerskap och där vi kan jobba med de här, att vi får ett mycket rationellare byggande.

TOBIAS: Ja. Du har efterfrågat en sammanhållen grön byggpolitik. Förstår du vad jag menar då? Byggregler, tillståndsprövning, ja, jag vet inte. Det finns väl många saker som komplicerar, eller?

JOHAN: Det som jag tror är grundbulten på något sätt, yes, du ska ha ett regelverk som på något sätt skapar en likformighet och som gör att den som är duktig konkurrerar med samma förutsättningar som den som inte riktigt har samma förmåga på något sätt. Så är inte fallet i dagsläget. Och för att exemplifiera det skulle jag vilja säga att du kan höja ambitionsnivå när det gäller energi och energikraven i byggandet, men om du sen inte följer upp att du faktiskt byggde det du sa att du skulle bygga, så innebär det att den som faktiskt byggde det där energieffektiva huset konkurrerar med någon som faktiskt inte byggde ett energieffektivt hus. Det är klart att ta genvägar, kortsiktigt har det sina fördelar, men långsiktigt och gentemot samhället och gentemot kunder så är det inte riktigt. Ställer du höga krav, då måste du ha en bra uppföljning också. Sen behövs det en marknad som faktiskt efterfrågar och på något sätt uppmuntrar den här utvecklingen, och som sporrar till nytänkande och till kreativitet. Där tror jag att där skulle man behöva jobba mycket, byggandet, 50 % skulle jag vilja säga står ändå den offentliga upphandlingen för när det gäller byggandet, kanske till och med ännu mer. Det är klart att vad som våra offentliga beställare önskar, kräver och hur de upphandlar har avgörande betydelse hur den här branschen utvecklas.

TOBIAS: Men driver de på? Eller efterfrågar ni högre krav?

JOHAN: Vi har under ett antal år haft som slogan egentligen ”ställ högre krav”, och skulle man bara säga ”det räcker inte bara med att ställa högre krav, det gäller också att skapa rätt förutsättningar” så skulle man få med det vi egentligen önskar. Ja, vi tycker att kraven kan höjas, men vi tycker också på något sätt att man behöver fundera också på vilka förutsättningar behövs då sedan för att leverera enligt de där kraven, så att man inte bara ställer höga krav och sen upphandlar man till lägsta pris.

TOBIAS: Just det. Det finns ett hus i Uppsala som kallas Frodeparken, jag tror du var där på invigningen, kan det stämma?

JOHAN: Ja, det stämmer.

TOBIAS: Min kollega bor där och det är ett väldigt fint hus och det är lite välvt för att solpanelerna då som sitter på väggen ska vara i bästa möjliga vinkel från solen. Var det ni som drev på den här ambitionen att bygga ett sånt här hus, eller var det beställaren?

JOHAN: Det var ju en jättebra fråga. Jag kan inte riktigt komma ihåg ursprunget där, men om inte jag missminner mig så hade vi ändå ett partnerskap med Uppsala Hem när vi byggde detta. Solcellerna tror jag faktiskt att Uppsala Hem själva hade initierat baserat på den forskningen som finns i Uppsala. Vad vi adderade, det var att vi tyckte att man också skulle Svanenmärka det, så det var en av de första flerbostadshusen som Svanenmärktes. Det är ett väldigt bra samarbete mellan beställaren och oss, skulle jag vilja säga.

TOBIAS: Vilka kriterier förutsätts för att man ska bli Svanenmärkt?

JOHAN: Det är ju ett antal kriterier som är utarbetade, och energiförbrukning är sådan del, men också vilka material och vilken byggprocess som används. Vilka kemikalier och hur avfallshanteringen ska se ut i fastigheten. Så det är ett antal olika krav som de måste klara, och sen finns det vissa delar där du på något sätt blir poängsatt egentligen, och så måste du upp i vissa poäng för att Svanenmärkningen ska gälla och säga att det här är en byggnad som sticker ut i förhållande till övriga bebyggelse.

TOBIAS: Om man jämför Sveriges byggmarknad med andra länder, skulle du säga att vi ligger långt fram då?

JOHAN: Jag tycker nog att vi ligger bra till. Det är som när du är ute och springer, det gäller inte bara att ligga bra till på första varvet. Det är andra varvet och tredje varvet och fjärde varvet som det också är viktigt att ligga bra till i klungan och vi kan väl se att takten på något sätt i omvärlden är ibland högre. Vi kan se att regelverket tuffar på i en del andra länder när det gäller hur byggnaderna ska prestera energimässigt och så vidare. Så att man ska nog inte slå sig till ro och säga att bara för att vi ligger bra till nu, att vi för den skull alltid kommer att behålla en tät position.

TOBIAS: Ja. I vilken utsträckning kan Skanska ta lärdomar från marknader som har effektiviserats mycket, till andra marknader?

JOHAN: Ett typexempel är egentligen att vi identifierade rätt tidigt att vår engelska kollega hade jobbat på ett helt annat sätt med klimatfrågan i framför allt byggprocessen då, och det både på husbyggnadssidan, men också på väg- och anläggningssidan, och det baserades egentligen på att man i England hade fattat beslut om en klimatlag som egentligen tvingade då myndigheter och andra att agera och leverera koldioxidminskningar, som sedan landade ner i krav på klimatberäkningar, koldioxidreduktioner i konkreta byggprojekt. Det identifierade vi hyfsat tidigt. Funderade på vad kan vi då göra i Sverige för att hantera detta och sen åtta år tillbaka så jobbar vi aktivt med klimatberäkningar i våra projekt för att minska ner vår påverkan. Och tittar vi på väg- och anläggningssidan så är det en nästan hundraprocentig överensstämmelse med hela minskade kostnaden, ett effektivare byggande och minskat klimatutsläpp.

TOBIAS: Ja. Vi definierar ju miljönytta som innovation som gynnar både miljön och affärer, och vi har skrivit om många exempel som har just med byggnation att göra, till exempel betong som renar stadsluft och smarta uppkopplade uppvärmningssystem och hållbar stadsplanering bland annat. Har du någonting som står inför dörren som är spännande? Produkter och uppfinningar.

JOHAN: Vi arrangerade för ett år sen någonting som vi kallade Deep Green Challenge och som var i grunden en tekniktävling där vi var på jakt efter miljöteknik som vi skulle kunna omsätta i våra byggprojekt, och fick väldigt många intressanta och trevliga förslag som var i startskottet för en introduktion på marknaden. Det är klart att såna här kopplingar med solceller men också med batterilösningar och batteriteknik och på något sätt att styra den typen av smarta elsystem i framtiden var en av de förslagen som kom fram, och som vi har börjat att använda i våra projekt.

TOBIAS: Ja. Effekten blir väldigt stor när den implementeras av ett stort företag verksamt i många länder, och om vi tittar ännu längre fram, hur bygger vi hus om 50 år?

JOHAN: Ja, den är ju briljant. Den önskar jag jag hade svar på. Det enda jag kan relatera till, det var när vi … för ett antal år sen så åkte vi på studiebesök till Japan och så besökte vi Toyota, och vi besökte Toyotas forskningsavdelning. Då pratade de framtid, och de pratade om forskning. De pratade om teknikutveckling i horisonten 50 till 100 år. Det är inte i det häradet, skulle jag vilja säga, som dagens byggindustri i Sverige funderar, men en önskedröm hade varit att vi på något sätt kunnat vara där. Men grunden för Toyotas arbete, det är på något sätt att de har varit väldigt metodiska i andra delar av sin verksamhet. Så att de har lagt en bas som möjliggör detta, så de pratar inte bara om 50 till 100 år, sen har de andra enheter som jobbar med forskning och utveckling som sträcker sig till mellan fem och tio år, och så har du de andra enheterna som jobbar mer här och nu. Sen när du har alla pusselbitar på plats, då kan du plötsligt börja fundera i det perspektivet. Men innan vi är där så behöver vi nog lägga pusselbitar som är kanske fem, tio, femton år framåt i tiden. Det finns en del här som vi faktiskt har satt ner foten, och det är klimatfrågan, där vi faktiskt säger att vi ska vara klimatneutrala. Vi har inte en fullständig plan för att vi vet faktiskt inte hur vi ska uppnå detta, men det är det som på något sätt som de pratar om, hur ser byggandet ut om … ja, nu är det väl 2050 … tidigare än om 50 år, men 50 år så är vi mycket effektivare och våra utsläpp skulle jag vilja säga är nere på nollan, kanske till och med positiva i någon bemärkelse på något sätt. Det är en väsentligt annan byggteknik och väsentligt andra byggnader som vi kommer använda framöver. Och där begränsningar då på något sätt är satta mer utav vad naturen egentligen förmår eller behöver.

TOBIAS: Du säger att ni inte vet hur ni ska komma ner till noll utsläpp och ibland låter det som att man tror att det finns någon enskild lösning som ska lösa alla problem, men jag tror att det är just summan av jättemånga försök. Att någon produkt löser ett visst problem och någon annan löser ett annat problem, och summan av alla försöken tar oss lite framåt och till slut så förhoppningsvis når man då nollutsläpp.

JOHAN: Jag tror det är grunden på något sätt. Att du är väldigt tydlig med vad är det du vill uppnå för något? Och jag är helt övertygad, när man sa att man skulle sätta den första mannen på månen så visste man banne mig inte exakt alla delsteg som man skulle ta för att sätta den här mannen på månen. Men man gjorde det för man var liksom fast besluten om att det är det vi ska leverera, det är det vi ska åstadkomma.

TOBIAS: Under din tid på Skanska så har ju det skett en väldigt positiv utveckling ur miljöperspektiv. Vad skulle du säga ligger bakom den utvecklingen?

JOHAN: Det är jättemånga olika faktorer på något sätt. Det är beroende av många aktörers arbete, positiva händelser men också negativa händelser som har hänt och som har påverkat oss. I grunden tror jag det har varit att vi faktiskt har fått med våra medarbetare, de som är aktiva i företaget, att vilja göra den här förflyttningen. Och sen har vi gjort den i lite olika steg och jag har väl alltid tyckt att man hade kunnat gå lite snabbare, men trots allt när man tittar i backspegeln så har vi hela tiden förflyttat oss och tittar man som sagt i backspegeln så är det en gigantisk förflyttning som man har gjort under de här åren. Men det är inte en eller ett par aktörer som har gjort detta utan det är ett kollektivt arbete.

TOBIAS: Men det måste ha funnits några drivkrafter. Är det medarbetarna gemensamt, eller vad …?

JOHAN: Ja, och jag skulle vilja säga att egentligen medarbetarnas engagemang, självklart så är det ett antal nyckelmedarbetare som har drivit på den här resan, och sen kan man väl säga en kultur på något sätt som har funnits i företaget att tillåta de här människorna och medarbetarna att göra detta, och när man då sett att det sen också har levererat positiva resultat i olika hänseende, att man då dessutom har fått gå vidare och göra mer, men en tillåtelse att göra detta, och att också uppmuntra medarbetarna till att göra detta tror jag är grundbulten i det hela, och sen har detta vuxit underifrån. Initialt så var det ett väldigt tydligt pek också, det ska man nog också komma ihåg. Att vi faktiskt gick mot att certifiera oss enligt ISO 14001, det var den så kallade miljöstandarden som rådde då i slutet av 90-talet och som vi beslutade oss för att vi ska certifiera oss som bolag för att kunna bedriva ett systematiskt förbättringsarbete. Och det tror jag skapade som sagt en grund och en förutsättning för det fortsatta arbetet.

TOBIAS: Du sa att det också fanns negativa upplevelser som hade fött engagemanget. Vad tänker du på då?

JOHAN: Det kan man inte sticka under stol med att Hallandsåsen var för oss, för branschen, för samhället en händelse som påverkade oss i grunden. Och där ledningen också i Skanska vid den tidpunkten sa det här får aldrig hända igen. Då kan man säga att det skapades en krismedvetenhet, men också en beredskap för att förflytta sig, så att samtliga anställda utbildades, vi införde den här standarden, vi såg till att vi fick rutiner och arbetssätt på plats som skapade en jättebra grund att stå för. Och där brukar jag säga egentligen att ska du bygga ett högt hus så får du ju inte slarva med grunden, det är grunden du måste säkerställa. Har du väl lagt grunden så kan du bygga huset högt, rejält högt. Och jag skulle vilja säga att Hallandsåsen gav oss möjligheten att skapa det här fundamentet som vi nu kan bygga vidare på.

TOBIAS: Ja, det är många företag som vittnar om liknande upplevelser, att det har funnits någon vändpunkt som har varit väldigt tydlig. Vi ska strax sluta, men jag har en låtsasväska här med tio miljoner kronor och du ska få pengarna och du måste göra något miljöbra för dem. Vad skulle du göra då?

JOHAN: Det var en riktigt god fråga. Jag är ju i grunden teknikoptimist. Jag tror att det gäller att skapa förutsättningar för ny teknik och att få det här att hända, så att jag skulle nog vilja dela upp den där pengen i två delar. Den ena delen är på något sätt att försöka driva på ny teknik ytterligare. Ny grön miljöteknik. Men det andra är ju, det är inte bara tekniken utan det gäller också skapa en marknad, så att om jag kunde använda också en del av pengarna också till att faktiskt köpa den tekniken som faktiskt har utvecklats och att det faktiskt kommer ut på marknaden och får en kommersiell nytta direkt, så skulle jag göra det också. Så dels ny teknik, men också kommersialisera den tekniken som har utvecklats.

TOBIAS: Men vem ligger bakom den där nya tekniken? Finns det speciell forskning eller så som du tänker på eller?

JOHAN: Vi ser ju en gigantisk utveckling på energiområdet, och jag tror det är grunden, energiområdet. Så en liten pott på energi, självklart på solceller och vind, men det kan också vara lagringsteknik, men ett annat område som kommer att vara viktigt för oss, det är vattenfrågan på något sätt. Se till så vi har rent och säkert vatten både här i framtiden när det kanske blir lite varmare, men också i andra delar av världen, men också att rena det vattnet som vi faktiskt har på något sätt använt och konsumerat.

TOBIAS: Och du ska få möjlighet att tipsa om någonting. Om man tycker att det här var intressant och vill lära sig mer om byggbranschen eller om miljön eller om företagandet, skulle du vilja tipsa om något då?

JOHAN: Det finns ju gigantiskt mycket att ösa ur, men det finns konferenser att delta på, det finns jättemycket på nätet att få en liten inblick. Vill man gå in på vår hemsida, www.skanska.com och titta på våra så kallade sustainability case studies, våra projekt som visar vad går det att göra i dag? Vad har vi redan gjort? Så kan man göra det. I grunden så tror jag egentligen det är bra att uppmuntra nyfikenheten, för det viktiga är, det är att ta första steget. Sen kommer du att söka dig vidare, men var nyfiken och ta första steget och går du in på vår sida så kanske vi kan bidra till något, går du på en konferens så kanske du får ett annat spår, men det viktiga är att börja röra på sig.

TOBIAS: Ingvar Kamprad lär ha sagt att ”det mesta har ingen kommit på än”, och det gäller väl fortfarande. Om man då är nyfiken och lär sig lite mer så kommer vi nog upptäcka mer åtminstone.

JOHAN: Jag är helt övertygad om att det finns väldigt mycket kvar att upptäcka.

TOBIAS: Ja. Stort tack för att jag fick ta din tid!

JOHAN: Var så god!