Överallt i klädindustrin sitter tillverkare med stora lager av tyger som blivit över. Marie Jonssons digitala plattform synliggör de bortglömda tygerna och förmedlar dem till andra producenter. Den nya marknaden räddar resurser – och ger små aktörer större hållbarhetsmuskler.

En midnattsblå denim som väntar i Italien. Någonstans i Göteborg: ulltyger i mönster och melangerade toner. En rödrandig bomullsjersey, inlagd från Portugal.

Rekotex plattform för leftover-tyger skapar en ny kontaktyta i textilbranschen. Tillverkare kan söka bland befintliga, överblivna tyger från andra företag istället för att behöva nyproducera. Fördelarna är många. Foto: Rekotex.

”Det här är tyger som finns färdiga och som efterfrågas, men som blivit liggande på lagerhyllor för att det inte funnits någon effektiv handel för överblivet material. Allt som behövs är en kanal för att hitta en köpare”, säger Marie Jonsson, grundare av den digitala textilmarknadsplatsen Rekotex.

Två flugor i en smäll

Rekotex fungerar som en ren mellanhand mellan företag som har tillgång till överblivna tyger och företag som vill använda dem. Företaget startades 2016, och i början av 2018 var den digitala marknadsplatsen färdig.

Idén väcktes när Marie insåg att det skulle lösa två problem i branschen på samma gång. Tygtillverkarnas långa ledtider och höga krav på beställningsvolymer tvingar för det första klädproducenterna att göra systematiska överinköp. För det andra blir de en tröskel för små företag, som inte kommer in på marknaden.

”Att sätta upp en vävstol innebär så pass mycket jobb och så stor insats att det inte går att jobba med just-in-time som andra branscher, att man beställer exakt det som behövs. Med de långa ledtiderna är det också svårt att beräkna hur mycket som går åt. Kollektionerna designas långt i förväg, och då får man boka upp vissa kvantiteter fastän man egentligen inte vet hur mycket som kommer att gå åt i slutändan – bara för att inte stå utan om försäljningen går bra. Om du ska göra en viss typ av jacka, till exempel, och vet att det går åt 1000 meter så är du kanske beredd att köpa 2000 meter fastän du vet att det blir liggande”, förklarar Marie Jonsson, som är utbildad textilekonom.

Hon förstod att problemen hade en gemensam lösning – och att den samtidigt skulle bidra till bättre resursutnyttjande.

”Jag har arbetat i branschen i ett antal år. Jag har sett de här växande lagren av hela, inplastade rullar med nya tyger – och de kan bli liggande i år. Jag har också stött på problemet från andra hållet, att små och medelstora företag som inte behöver ha så stora kvantiteter har haft svårt att få tag på det. Tygproducenter kan kräva 3000 meter som minimikvantitet för att ens dra igång en produktion, och är man en liten aktör har man kanske inte ens möjlighet att köpa direkt från dem”, berättar Marie Jonsson, och fortsätter:

”Om man tittar på en textilprodukts livscykel så är det under tillverkningen av tyget som det går åt stora mängder kemikalier, vatten och energi. När man kan ta vara på sådant som ligger på lagerhyllorna – och det är ganska stora mängder – så gör det stor miljönytta eftersom man slipper hela resursinsatsen för att göra ny fiber. Att bryta ned och återvinna fullgoda tyger är inte heller vettigt, i och med att det är helt nya tyger så finns det ju möjlighet att producera något av dem.”

Mellanhand och kontrollstation

Det finns andra som köper upp partier av leftover-tyger, men ofta till väldigt låga priser, och i slutändan hamnar de ofta bara på ett nytt lager. Det innovativa med Rekotex affärsmodell är att tygerna knyts direkt till företag som vill använda dem i sin tillverkning. Därmed hålls priset uppe – och alla tjänar på det.

”Säljarna är beredda att gå ner i pris relativt vad de själva gett för tyget när de köpte in det – sedan lägger vi på en försäljningsprovision däremellan. Det blir en bra affär för alla: säljarna får betalt för något som egentligen bara legat på ett lager och kostat pengar. Köparna får tag i kvalitetsgaranterat tyg i en mindre kvantitet som de annars knappt hade kunnat köpa, och till ett pris jämförbart med vad det kostat direkt hos en tygproducent”, säger Marie Jonsson.

Leverantörerna lämnar uppgifter om vilka tyger de har på Rekotex webbplattform, där hugade köpare kan gå igenom utbudet och lägga sina beställningar. Transaktionen sker sedan direkt mellan säljare och köpare. Rekotex hjälper till med betalningshanteringen och med transporterna (i samarbete med Boråsföretaget Tekologistik, som samordnar transporter inom textilindustrin).

”Jag tycker att det är viktigt att göra det enkelt för säljarna, för det här hör ju inte till deras verksamhet egentligen – de jobbar ju redan framåt med nästa kollektion. Säljarna har inte kanalerna och kontakterna utåt för att avyttra restlagren, men där kommer Rekotex in. Köparen betalar till Rekotex när de bokar en kvantitet. Säljaren skickar partiet med tyger direkt till köparens produktionsenhet, och vi håller betalningen tills det kommit fram och köparen kontrollerat att det uppfyller alla kvalitetskriterier”, berättar Marie Jonsson, som påpekar att Rekotex också fungerar som en kontrollstation parterna emellan:

”Det här ska ju vara högklassiga varor och inte någon andrasortering med vävfel eller liknande. Sådant kanske är bättre att riva upp och använda som fyllnadsmaterial.”

Stort intresse och många samarbetspartners

Rekotex jobbar idag bland annat med Filippa K, Tiger of Sweden och Nudie. Varumärkena har sin sömnad på olika håll, och för att underlätta hanteringen har företaget initialt koncentrerat sig på sådana som har produktion i Europa.

”Det är vid produktionsanläggningarna tygerna läggs på lager, det kan vara allt från Italien till Riga. Från början undersökte jag vilka företag i Sverige som jobbar mest hållbart när det gäller textil och kontaktade dem”, säger Marie Jonsson. Hon talar hellre om samarbetspartners än köpare och säljare:

”Samma företag kan ju vara både och, det kan ju gå åt båda hållen; även de stora företagen som vi samarbetar med, som köper och kan köpa större kvantiteter, har ibland intresse av att köpa tyger i mindre partier. Kan man göra mindre serier kan man ju sticka ut lite mer också.”

Hållbarheten följer med tyget

”En spännande start-up med fokus på resurseffektivisering genom att tillgängliggöra redan befintligt material. Win-win-win för tillverkare, designers och planeten.”
Så löd motiveringen när Rekotex 15 augusti tilldelades priset Encouragement for Action, ett initiativ som Stockholm Fashion District instiftat för att uppmuntra modebranschen till hållbarhet. Foto: Rekotex.

”Eftersom vi till största delen jobbar med företag som ligger väldigt långt fram när det gäller hållbarhet har vi haft förmånen att få in väldigt bra tyger hittills: ekologiska, certifierade och så vidare”, säger Marie Jonsson, och berättar att det ger småföretagen som anlitar förmedlingen en stor fördel:

”Som liten aktör har man svårt att vara ute på produktionsställena och se att allt verkligen går juste till, men de stora har ju en helt annan kontroll. Får man då möjlighet att köpa till exempel ett denimtyg som Nudie har beställt från början drar man ju nytta av att de har en väldig transparens och koll på hela producentledet. Man får del av hela kvalitetskontrollen som ligger bakom tyget på köpet.”

Marie Jonsson uppskattar att företaget förmedlat kanske 10 000 meter tyg hittills – men intresset växer explosionsartat, och eftersom förmedlingen blir alltmer relevant och betydelsefull ju fler som deltar, ser Marie Jonsson ljust på framtiden. I augusti vann Rekotex också branschens hållbarhetspris Encouragement for Action – något som har gett ringar på vattnet.

”Det har blivit väldigt uppmärksammat och det är många nya spännande samarbeten på gång, jag har stora förhoppningar. Med tanke på det stora intresse som finns så tror jag att det kan bli bra snurr inom den närmaste tiden”, säger Marie Jonsson, och avslutar:

”Textilindustrin måste hitta smartare sätt att jobba, 27 procent av alla färdiga plagg som produceras blir aldrig ens använda. De blir liggande på lagerhyllor. Men det händer mycket i textilbranschen nu, och det är enormt spännande att vara en del av det.”

Artikeln publicerades i november 2018.